Wimax

Wimax är en teknik som används för trådlös dataöverföring, framför allt över stora geografiska områden. I dagsläget är tekniken byggd för att ge bredband till fasta mottagarplatser genom att användaren placerar en antenn på sin fastighet som riktas mot Wimax-basstationen. Vid fri sikt är räckvidden upp till 30 kilometer.

Myndighetens mätningar visar att signalstyrkor från Wimax-system är runt 0,00001 milliwatt per kvadratmeter eller lägre, vilket motsvarar en miljarddel av referensvärdet.

Försumbar strålning från Wimax

Strålsäkerhetsmyndighetens mätningar av Wimax-systemet visar att exponeringen ligger långt under de nivåer som exempelvis radio- och TV-sändare samt basstationer för mobiltelefoni exponerar allmänheten för. Myndighetens bedömning är att allmänhetens exponering av strålning från Wimax-signaler är försumbar så som systemet används idag.

Frekvensen som Wimax använder är runt 3,5 gigahertz, GHz. Basstationens antenner sänder med styrkan 0,63 watt och klientens antenn sänder med upp till 0,1 watt. Det kan jämföras med en mobiltelefon som sänder med en effekt upp till 0,25 watt eller en basstation för 3G som sänder med 2–20 watt.

Mätningar i Skellefteå kommun.

I syfte att undersöka allmänhetens exponering av Wimax-signaler som sänds från en högmast i Skellefteå, utförde myndigheten mätningar år 2006. I masten fanns tre Wimax-antenner som var riktade åt olika håll och som vardera sände med 0,63 watt. Mätningen utfördes på åtta platser utomhus och på en plats inomhus. Resultaten presenteras i tabellen nedan.

Myndighetens referensvärde för Wimax är 10 000 milliwatt per kvadratmeter.

 Fler detaljer kring mätningarna finns i mätprotokollet