Kommunalt vatten har renats innan det går ut till hushållen och innehåller oftast låga radonhalter. Har du däremot en egen vattentäkt kan den ha höga radonhalter som du bör åtgärda.
Om du har mer än 1000 Bq/l radon i ditt vatten rekommenderar Socialstyrelsen att du vidtar åtgärder för att få ner halten. Det finns fyra olika metoder för att sänka radonhalten i vattnet:
- luftning
- aktivt kol
- lagring och
- omvänd osmos.
Att lufta vattnet så att radongasen övergår till luften eller att låta det passera ett filter med aktivt kol är de vanligaste metoderna. Luftningen kan ge bieffekter, som utfällningar av metaller eller bakterietillväxt och höjd vattentemperatur. Det är därför viktigt att luftningsutrustningen är konstruerad för att förhindra temperaturhöjning av vattnet och tillväxt av bakterier. För att välja den mest lämpliga utrustningen bör du låta göra en kemisk och mikrobiologisk undersökning av vattnet. Efter en installation behöver du kontrollera att radonhalten verkligen sjunkit i det vatten som passerat radonavskiljaren.
Vid köp av radonavskiljare är det viktigt att få garantier för att utrustningen fungerar och instruktioner för hur den ska skötas. Skötseln av anläggningen avgör hur bra och hur länge den fungerar och det är därför viktigt att du är väl insatt i hur du tar hand om den. Du måste vara vaksam på att reningsanläggningen inte bidrar till att radonhalten ökar i inomhusluften. Det är därför en fördel om utrustningen placeras avskiljt från boendeutrymmen. Filteranläggningar kan dessutom efter en tid anrikas med radioaktiva ämnen som är gammastrålande.