Magnetkamerateknik, också kallad magnetresonanstomografi (MRT), används för att upptäcka och kartlägga olika sjukdomar och tillstånd som är dolda eller svåra att se vid röntgen- eller datortomografiundersökningar. Sådana exempel är tumörer, ögonsjukdomar, sjukdomar i hjärnans blodkärl samt i olika organ, mjukdelar och skelett.
Metoden bygger inte på röntgenstrålning eller annan joniserande strålning. Magnetkameran använder istället magnetfält och radiovågor. Dessa har inte tillräcklig styrka för att kunna orsaka några kända hälsoeffekter hos människan, varken på kort eller lång sikt. En del personer kan dock uppleva yrsel och svagt illamående när de rör sig i kamerans magnetfält. I undantagsfall kan magnetfälten även orsaka svag och tillfällig muskelretning hos patienten.
Under undersökningen ändras magnetfältet och då hörs ett kraftigt dunkande ljud. Patienten brukar därför få hörselskydd. Foster kan vara känsliga för ljud samtidigt som de inte kan använda hörselskydd. Gravida bör därför endast i undantagsfall undersökas i magnetkamera. Fostret påverkas troligtvis inte av magnetfälten men antalet studier är begränsat.
Radiovågorna som används i magnetkameran kan orsaka en kännbar uppvärmning med någon grad, speciellt vid förekomst av kosmetika eller tatueringar vars färgpigment innehåller metall som koncentrerar vågorna. Undersökningen är annars helt smärtfri men får inte utföras utan särskild utredning om du har magnetiska metallföremål eller elektronisk apparatur, som exempelvis pacemaker, i kroppen.
Hur får man en bild med magnetkamera?
Tekniken bygger på magnetfält och radiovågor. Människokroppen består till största delen av vatten som innehåller väteatomer som var och en omges av ett svagt magnetfält. Dessa riktar sig med eller mot magnetkamerans kraftfulla magnetfält. Då radiovågor, RF-pulser, riktas mot området som ska undersökas ändrar väteatomkärnorna i kroppen läge. Varje gång RF-pulsen slås av återgår atomkärnorna till sitt ursprungliga läge samtidigt som de avger, energi, radiovågor. Dessa fångas upp av en antenn och en dator omvandlar informationen till en serie detaljrika tvärsnittsbilder av det undersökta området. Bilderna tolkas sedan av en röntgenläkare.
Hur går en undersökning till?
Vid undersökningen ligger du på en brits som skjuts in i en tunnel. Där får du ligga stilla medan magnetkameran tar bilderna. Under en vanlig undersökning tas omkring 200–300 bilder och undersökningen tar mellan 20 och 45 minuter.
För att det undersökta organet ska framträda tydligare är det ibland nödvändigt med kontrastmedel. Kontrastmedel kan till exempel ges i en blodåder eller drickas. Du får utförliga instruktioner för vad som gäller dig från din vårdgivare då du kallas till undersökning.
Du får inte undersökas utan särskild utredning med magnetkamera om du har pacemaker, insulinpump, annan elektronisk utrustning inopererad i kroppen, inopererade metallclips i hjärnan eller metallsplitter i någon del av kroppen. Däremot går det bra att genomföra undersökningen om du har omagnetisk metall i kroppen, som höft- eller knäprotes eller tandfyllningar.