content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Om myndigheten / Frågor och svar om strålning

Frågor och svar om strålning

Hur skyddar jag mig bäst mot strålning?
Det finns tre saker som du kan använda dig av.

  1. Det absolut bästa är avståndet. Ju längre avstånd mellan dig och strålkällan desto bättre.
  2. Kan du inte undvika strålning så ska du bli bestrålad så kort tid som möjligt.
  3. Använd skyddsmekanismer, det vill säga placera saker mellan dig och det som strålar. Det kan vara blyförkläde, vägg, tak etc

Skyddar kläder mot strålning?
Till viss del. Det skyddar mot en viss typ av strålning, men inte allt. Framför allt skyddar det dig så att du inte får de radioaktiva ämnena på huden. Till exempel kan overall eller överdragskläder användas som är lätta att ta av sig och på så vis behöver man inte ”tvätta” av sig de radioaktiva ämnena.

Jag var i området under olyckan/nedfallet/utsläppet. Hur ska jag tvätta mig?
Du behöver inte vidta några särskilda åtgärder om du har vistats utanför det område som myndigheterna bedömt som kritiskt, den så kallade utrymningszonen. Om du tror att du fått radioaktiva ämnen på dig kan du göra följande:

  • Lägg de kläder/ skor/smycken/klocka som du använt i en plastsäck.
  • Tvätta först händerna och därefter ansiktet.
  • Tvätta håret, undvik att vattnet rinner in i ögonen eller munnen.
  • Duscha och ta på rena kläder.
  • Placera plastsäcken med dina avtagna kläder/skor/smycken/klocka på en plats där det inte vistas någon i närheten, inte i ett avfallsrum eller i en soptunna.

Hur mäter man strålning i kroppen?
Har man fått radioaktiva ämnen på sig eller i sig kan det kontrollmätas med instrument som finns hos räddningstjänsten, i sjukvården och hos särskilda beredskapslaboratorier på några olika platser i landet. Myndigheterna meddelar om det är nödvändigt för personer att bli kontrollmätta – avsökta – för radioaktiva ämnen. Strålning från radioaktiva ämnen i kroppen mäts genom att man placerar ett mätinstrument – en känslig detektor – tätt intill kroppen. Instrumentet, en gammaspektrometer, registrerar strålningen från det radioaktiva ämnet och den energi strålningen har. Ur mätdata går det att identifiera vilket radioaktivt ämne det är och hur mycket som finns i kroppen. Därmed kan man också räkna ut vilken stråldos det ger och hur farligt det är.

Vad är effekterna av strålning på människan?
Effekterna beror på hur mycket strålning man utsätts för. Alla stråldoser, alltså även låga doser, kan öka sannolikheten för sena skador, främst cancer. En stråldos på 1 mSv bedöms öka sannolikheten för obotlig cancer med cirka 1 på 20 000. Men det krävs betydligt högre doser eller mycket stora bestrålade grupper för att ökningen ska kunna påvisas statistiskt. Det beror på att obotlig cancer av andra orsaker drabbar var femte person.

För gravida kvinnor tillkommer en viss risk  för strålskador på fostret. Främst gäller det risken för mental retardation. Det kan drabba fostret vid doser över cirka 100 mSv. Känsligheten för detta är störst under åttonde till femtonde graviditetsveckan och har i stort sett upphört efter vecka 24. Lägre stråldoser under samma känsliga period kan leda till en sänkning av IQ-värdet. Stråldoser till fostret kan också öka risken för cancer senare i livet, den risken bedöms vara några gånger större än den ovan angivna risken för vuxna. Övriga fosterskador efter bestrålning är sällsynta.  

Vad är akut strålskada (”strålsjuka”)?
För att få akuta strålskador krävs mycket höga stråldoser. Man kan få olika symptom. Exempel är illamående, kräkningar och diarré. För att bekräfta att man har fått en akut strålskada krävs en medicinsk undersökning.

En stråldos på 500 mSv anses krävas för att det över huvud taget ska vara möjligt att registrera en minskning av de mest strålkänsliga vita blodkropparna, lymfocyterna. Det är bara vid höga stråldoser, minst 1000–2000 mSv på kort tid som man riskerar att bli akut strålsjuk. Celler i kroppen som omsätts snabbt, t ex vita blodkroppar och celler i tunntarmen är de mest strålkänsliga. Därför nedsätts kroppens immunsvar vid höga stråldoser samtidigt som skador på tarmceller kan leda till att vanligtvis harmlösa tarmbakterier kan ta sig över till blodet och där förorsaka infektioner. Eftersom immunförsvaret är nedsatt kan då ett livshotande tillstånd inträda. En strålskadad person som kommer under sjukhusvård bedöms med dagens behandlingsmetoder överleva en stråldos på minst 4000 mSv.

Vad är sen strålskada?
Strålning kan öka risken att få cancer och genetiska skador. Vid låga doser är riskökningen liten: 1 mSv bedöms medföra en risk på 1 på 20 000 att få obotlig cancer. Risken för genetiska skador är mindre och bedöms teoretiskt vara i storleksordningen 1/500 000. Av statistiska skäl har det aldrig gått att påvisa dessa sällsynta genetiska skador hos människa, inte ens efter atombombningarna i Japan, men laboratorieförsök på djur bevisar att det förekommer genetiska skador. 

Bland de överlevande med höga stråldoser efter atombombningarna i Japan har de senaste åren även ett antal andra sjukdomar ökat de senaste åren (t ex hjärt-kärlsjukdomar och diabetes). Det är ännu mycket osäkert huruvida dessa sena skador alls kan uppkomma till följd av låga stråldoser.

Vem ansvarar för vård av eventuella skadade i Japan?
De japanska hälsovårdsmyndigheterna.

Vem ansvarar för vård av eventuella skadade som kommit hem från Japan?
Hälso- och sjukvården i det landsting du ankommer till, alternativt landstinget där du bor. 

Får man cancer om man utsätts för strålning?
Vid exponering av strålning från radioaktiva ämnen finns risk för induktion av cancer. Vid liten bestrålning är sannolikheten att få cancer av bestrålningen mycket liten. Sannolikheten ökar med ökad stråldos.

Den naturliga bakgrundsstrålningen från kosmisk strålning och radioaktiva ämnen i vår omgivning och i kroppen ger en årlig stråldos på cirka en millisievert (mSv) (stråldosen från radon är ej medräknad). Sannolikheten att den naturliga bestrålningen ger upphov till cellförändringar som leder till en obotlig cancersjukdom senare i livet uppskattas till 0,005 procent eller i runda tal 1 fall på 20000 personer per år. Denna sannolikhet är så låg att den inte kan upptäckas med epidemiologiska undersökningsmetoder. Man har slutit sig till den antagna sannolikhetssiffran genom att observera cancersannolikheten för mycket högre stråldoser under många år. För en normalpopulation anges risken för strålningsinducerade cellförändringar, som leder till en obotlig cancersjukdom senare i livet, till 5 procent per sievert (Sv). Ur dessa data har man sedan antagit att sannolikheten minskar linjärt proportionellt mot den lägre stråldosen (den så kallade linjära hypotesen).

Här finner du en grafik som visar hur mycket strålning en person i Sverige utsätts för per år, i genomsnitt.

 Länk till grafik

Vad händer med de som jobbar inne på kärnkraftverket?
Japan, liksom andra länder har strikta regler för hur mycket strålning man får utsättas för i arbetet under normala förhållanden. I en situation som denna kan det tillåtas att personer som arbetar med räddningsarbetet får en högre stråldos.

Vad menas med sievert?
Sievert (Sv) är måttenheten för stråldos, uppkallad efter den svenske vetenskapsmannen, professor Rolf Sievert som var pionjär inom strålskyddsvetenskapen. 1 sievert är en hög stråldos, på gränsen till allvarliga skadeverkningar. Vanligtvis använder man de mindre enheterna millisievert (mSv) = en tusendels sievert och mikrosievert (µSv) = en miljontedels sievert. Den naturliga bakgrundsstrålningen ger stråldosen ungefär 0,1 mikrosievert på en timme.

Perspektiv på strålningsdoser
Den normala bakgrundsstrålningen som alla människor får från kosmisk strålning, naturligt radioaktiva ämnen i marken och i livsmedel och den strålning som kommer från naturligt förekommande radioaktiva ämnen i människokroppen (främst kalium-40) är ungefär 1 millisievert per år. (strålningen från radon är inte inräknad här, den kan variera från person till person). Diagnostiska röntgenundersökningar ger ett visst tillskott. Lungröntgen eller röntgen av arm eller ben ger 0,1–0,15 millisievert per undersökning. En mammografiundersökning (screening) ger 0,2 millisievert. Större röntgenundersökningar kan ge flera millisievert, i vissa fall över 10 millisievert. Personal i kärnkraftindustrin får i genomsnitt 2 millisievert per år och ett fåtal kan få 15–20 millisievert per år. Tjernobylolyckan medförde ca 5 millisievert till de mest bestrålade personerna i Sverige under första året efter olyckan (som inträffade 1986). Allmänheten i genomsnitt kommer att få ca 0,7 millisievert under de första femtio åren efter Tjernobylolyckan.

Vad är det för skillnad mellan kontamination och stråldos?
Kontamination kan översättas med nedsmutsning. I det här sammanhanget handlar det om nedsmutsning med radioaktiva ämnen. En beläggning av radioaktiva ämnen på markytor är ett exempel på kontamination. Beläggningen kan även röra utrustning eller hudytor hos människor. Om människor får i sig radioaktiva ämnen, via andning, föda eller dylikt, så pratar man om intern kontamination.  Stråldos är ett mått på exponering för strålning (som sänds ut av ämnen) och är rent fysikaliskt ett mått på den energi per massenhet som absorberas av den kropp som utsätts för exponeringen.

Vilken klassning på INES-skalan anser Strålsäkerhetsmyndigheten att olyckan har?
Eftersom det är en händelse som sker i Japan är det den japanska strålsäkerhetsmyndigheten som är ansvarig för att göra en INES-klassificering. Japanska myndigheten har klassat händelsen som en sjua på INES-skalan. Läs mer 

Vad är INES-skalan?
INES är en internationell skala som graderar den strålsäkerhetsmässiga betydelsen av händelser med joniserande strålning. Skalan går från 1 till 7, där sju är allvarligast. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl klassades som en sjua på skalan.

Det är myndigheterna i det land där olyckan inträffar som ansvarar för att genomföra klassningen.

INES-skalan började först användas 1990 och omfattade då bara händelser vid kärnkraftverk. Under åren har skalan utökats att också omfatta övriga kärntekniska anläggningar och händelser med strålkällor och vid transporter.

Läs mer:

  INES-skalan


Senast uppdaterad/granskad 2011-04-13