Publicerat 2001-04-26 kl 14:15
För att ta reda på vilka områden som kan drabbas av ett eventuellt utsläpp av radioaktiva ämnen tar Strålsäkerhetsmyndigheten fram spridningsprognoser.
För att kunna förutsäga hur utsläpp av radioaktiva ämnen sprids i luften behövs en spridningsmodell. Spridningsmodellen beräknar hur radioaktiva ämnen från exempelvis en kärnkraftsolycka förs med vinden och sprids ut i luftmassorna. Modellen tar även hänsyn till hur olika radioaktiva ämnen deponeras – faller till marken – såväl vid uppehållsväder som vid nederbörd.
Modellen innehåller en matematisk beskrivning av vädret i det område där utsläppet sker. Uppgifter om vindriktningar, vindhastigheter, temperaturer, nederbörd med mera hämtas från väderprognoser. Spridningmodellen är därför behäftad med samma osäkerhet som väderprognoser. Osäkerheten ökar ju längre in i framtiden spridningsbilden beräknas.
Spridningsbilden kan ritas på en karta. Den talar om vilka områden som kan beröras av ett utsläpp, när det kan ske och ungefär vad koncentrationen blir. Detta förutsatt att väderprognosen är korrekt. För att också få fram en prognos över stråldoser från en eventuell kärnkraftsolycka krävs information om utsläppskällans styrka, den så kallade källstyrkan, samt hur utsläppet sker. Källstyrkan vet man inte i förväg. Den baseras på information från kärnkraftverket. För svenska kärnkraftverk finns en metod att beräkna källstyrkan. För utländska kärnkraftverk finns ingen sådan metod, utan källstyrkan måste baseras på en kvalificerad gissning. Dosprognosen blir därmed behäftad med stor osäkerhet.
Figuren visar en spridningsbild från ett tänkt utsläpp från kärnkraftverket i Fukushima i Japan under en dag i mitten av mars.
Varje dag, dygnet runt beräknar Strålsäkerhetsmyndigheten med hjälp av SMHI spridningsbilder för svenska kärnkraftverk och ett antal kärnkraftverk i Europa. Detta för att omedelbart vid ett larm kunna göra en prognos och utfärda varningar för det område som kan beröras av ett radioaktivt utsläpp. Vid behov kan Strålsäkerhetsmyndigheten begära att SMHI beräknar motsvarande spridningsbilder för kärnkraftverk över hela norra halvklotet. Beräkningarna utförs på särskilt avdelade superdatorer vid SMHI i Norrköping och på Nationellt superdatorcentrum i Linköping.
På grund av den stora osäkerheten brukar Strålsäkerhetsmyndigheten avstå från att publicera spridningsbilder och anger i stället ett område som kan beröras. Området bestäms med tillräcklig säkerhetsmarginal. Om ett utsläpp från en kärnkraftsolycka förväntas ske under flera dygn blir området ofta cirkulärt. Radien bestäms av den största möjliga källstyrkan. Det är exempelvis denna metod som ligger bakom Strålsäkerhetsmyndighetens rekommendation att inte vistas närmare än 80 km från kärnkraftverket Fukushima Daiichi i Japan. Inom det området kan man få stråldoser som överskrider de doser som är acceptabla för personer som arbetar med strålning i sitt yrke. Förutsättningen är dock att det sker stort utsläpp och att man då befinner sig i vinden utbredningsriktning.
Först när en olycka är över och alla mätdata analyserats går det sannolikt att få en bra uppskattning av hur stor källstyrkan varit. Då vet man också hur vädret blev. Det går då att göra en rekonstruktion av spridningsförloppet. Sådana rekonstruerade spridningsbilder kan i efterhand visa vad som hände, vilka områden som blev berörda och hur stora stråldoserna varit. På uppdrag av dåvarande Statens strålskyddsinstitut rekonstruerade SMHI spridningsförloppet från Tjernobylolyckan.