content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Om myndigheten / Aktuellt / Oförändrade råd om mobilstrålning

Oförändrade råd om mobilstrålning

Forskning tyder på att det inte finns en ökad cancerrisk för den som använt mobiltelefon kortare tid än tio år. Men det saknas ännu tillräcklig kunskap om effekterna på längre sikt. Det konstaterar Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd i en ny rapport.

Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd har i en ny rapport följt forskning om elektromagnetiska fält under åren 2008 och 2009. Enligt den nya rapporten har det inte kommit fram ny vetenskaplig kunskap som påverkar Strålsäkerhetsmyndighetens rekommendationer.

Forskning om barns användning av mobil saknas
Rapporten visar att hittills publicerade studier inte tyder på en ökad cancerrisk för den som använt mobiltelefon kortare tid än 10 år. Däremot saknas ännu tillförlitliga data för effekterna på längre sikt, även om långtidsstudier på djur inte tyder på någon förhöjd cancerrisk.
– Det krävs mer forskning inom området. Inte minst efterlyser rådet fler studier när det gäller barns användning av mobiltelefon, säger Lars Mjönes, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.
Studier visar samtidigt att det är högst osannolikt att elektromagnetiska fält från sändare för till exempel mobiltelefoni, trådlösa nätverk eller radio och TV innebär en ökad cancerrisk.

Mobiltelefon försämrar inte fortplantningsförmågan
Det har rapporterats i media att det finns risk att mobiltelefonanvändare får försämrad fortplantningsförmåga och en sämre spermiekvalitet. Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd har utvärderat även studier på det här området. Slutsatsen är att radiovågor från mobiltelefoner inte påverkar fortplantningsförmågan och sannolikt inte heller spermiekvaliteten. Men det vetenskapliga rådet menar att det ändå kan vara av intresse att med förbättrade metoder ytterligare studera effekten på spermiekvaliteten.

Elkänslighet
Det finns inget hållbart vetenskapligt stöd för att elkänslighet, eller elöverkänslighet som det ibland kallas, orsakas av radiofrekventa fält. Det vetenskapliga rådet pekar på att flera nya studier tyder på att det istället handlar om en så kallad noceboeffekt, det vill säga en omvänd placeboeffekt.

Rekommendationerna kvarstår
Strålsäkerhetsmyndigheten har sedan länge rekommenderat försiktighet inom två tillämpningsområden av elektromagnetiska fält: dels användning av mobiltelefon, dels magnetfält från kraftledningar och elektriska installationer. Inom båda dessa områden finns det vissa forskningsresultat som antyder ett samband mellan elektromagnetiska fält och negativa hälsoeffekter och myndigheten rekommenderar därför viss försiktighet. Enligt det vetenskapliga rådets senaste rapport har det inte kommit fram ny vetenskaplig kunskap som påverkar Strålsäkerhetsmyndighetens rekommendationer.

Fakta:

Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd har till uppgift att följa och utvärdera forskningen inom området elektromagnetiska fält. Rådet ska också ge råd till Strålsäkerhetsmyndigheten. Medlemmarna i rådet är experter inom området elektromagnetiska fält och hälsa.

2009 års rapport omfattar forskning publicerad under 2008 och 2009. Rapporten har fokuserat på studier om eventuella hälsoeffekter av radiofrekventa fält som används för mobil telekommunikation.
I rapporten har rådet utvärderat djurstudier, cellstudier, epidemiologiska undersökningar och laboratoriestudier på människor och djur.

Den 1 juli 2008 bildades Strålsäkerhetsmyndigheten efter en sammanslagning av Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftsinspektion. Med anledning av sammanslagningen publicerades ingen rapport 2008.

För mer information kontakta:


Lars Mjönes, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten, 08-799 42 61

Anders Ahlbom, ordförande i Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd och professor vid Institutet för miljömedicin Karolinska Institutet, 08-524 874 70 

Läs mer: 

Läs mer om mobiltelefoni

Läs mer om magnetfält


Läs hela rapporten:


2009:36 Recent Research on EMF and Health Risks. Sixth annual report from SSM:s independent Expert Group on Electromagnetic Fields 2009 [1916 kb]

A large number of cell studies are done on both genotoxic and non-genotoxic outcomes, such as apoptosis gene expression. There are no new positive findings from cellular studies that have been well established in terms of experimental quality and replication. Potential heating of the samples is still seen as a major source of artefacts. Moreover, these few positive results are not related to each other and/or are not relevant for heath risk assessment.

There are animal studies on brain structure and brain function as well as on genotoxicity and cancer. Also reproductive effects are looked at. However, animal studies have not identified any clear effects on any of a number of different biological endpoints following exposure to RF radiation typical of mobile phone use, generally at levels too low to induce significant heating.

Many human laboratory studies reviewed here are provocation studies with rather short exposures. Most use methods that are too crude, or look at phenomena that are too small, or non-existent, for the research to be informative. However, EEG alpha- and betafrequencies seem to be sensitive to modulation by some pulse-modulation frequencies of the microwave- or GSM-signal. This curious effect does not have any behavioural counterpart, since similar types of EMF has been applied in various behavioural studies with negative results. This needs to be pursued. Surprisingly few studies have been done on children. In light of all official recommendations in different countries with special emphasis on children's use of mobile phones, this is rather peculiar.

Several epidemiological studies on mobile phone use and cancer have been presented since the previous report, including national studies from the Interphone group as well as other studies. There are also studies on reproductive outcomes. A few recent studies on people living near transmitters have also appeared. None of this changes any of the Groups previous conclusions. For conclusions, see the section on conclusions based on currently available data. However, one can draw some methodological conclusions at this point. One is that the problems in case control studies are too large for more such studies to be warranted at present. Another one is that cross- sectional research on symptoms, or other end points for that matter, also have too big inherent methodological problems to be warranted.

Utgivningsdatum: 2009-12-16
Utgivare: SSM

Senast uppdaterad/granskad 2010-02-15