Strålsäkerhetsmyndigheten genomför en rad projekt i Öst- och Centraleuropa för att höja kärnsäkerheten, förbättra strålskyddet och minska riskerna för utsläpp, incidenter och terrorattacker med nukleärt (uran och plutonium) och radioaktivt material. Samarbetet riktar sig i första hand mot Ryssland och Ukraina, men några insatser äger även rum i Armenien, Georgien och Vitryssland. Projektarbetet baserar sig på regeringsbeslut och finansiering från UD, Miljödepartementet, Sida och EU.
Strålsäkerhetsmyndighetens roll
- Reaktorsäkerhet (Ryssland och Ukraina)
I Ryssland riktar sig insatserna mot de två kärnkraftverk som finns i Sveriges närhet. Det är Sosnovy Bor, utanför St. Petersburg, och Kola kärnkraftverk söder om Murmansk. Målet är att minska riskerna för olyckor och möjliggöra en tidig upptäckt av brister i material och teknologi. I Ukraina satsar Strålsäkerhetsmyndigheten på att etablera system och rutiner för de ukrainska kärnkraftverken och myndigheternas säkerhetsgranskning.
- Avfallshantering (nordvästra Ryssland)
Strålsäkerhetsmyndigheten ingår i ett nätverk av stater som vill skapa säkra system och rutiner för hanteringen av nukleärt avfall i Ryssland i allmänhet och på Kolahalvön i synnerhet. Vissa projekt arbetar med konkreta avfallsproblem på till exempel gamla sovjetiska flottbaser, medan andra projekt syftar till att etablera samlade system och rutiner för ryska myndigheters hantering av nukleärt avfall.
- Strålskydd och beredskap (Ryssland, Ukraina, Vitryssland)
Insatserna är riktade mot ett stort antal områden där strålning förekommer och där strålningen utgör ett hot för människor och miljö. Målen för projekten är bland annat att kartlägga strålningsnivåer samt etablera åtgärder som bidrar till en säker strålmiljö och att det finns varningssystem för anställda och lokalbefolkningar.
- Icke-spridning (Ryssland, Ukraina, Armenien och Georgien)
Icke-spridningsarbetet avser att skapa god en kontroll av material och teknologi som kan användas för att utveckla kärnvapenladdningar eller improviserade radiologiska vapen. Aktiviteterna är på så sätt riktade mot att förbättra ländernas egna system för exportkontroll. Det gäller etableringen av system för bokföring och kontroll av kärnämne vid kärntekniska anläggningar och konstruktionen av fysiska barriärer (fysiska skydd) vid anläggningar så att obehöriga inte får tillträde till material och teknologi. Icke-spridningsinsatserna riktar sig också mot den illegala handeln med nukleära och radioaktiva material.
Hur samarbetet genomförs
Projektarbetet genomförs alltid i samarbete med myndigheter och/eller andra organisationer i mottagarländerna. Strålsäkerhetsmyndigheten har som mål att sprida information till allmänheten i berörda länder och regioner om det säkerhetshöjande arbetet. Projekten genomförs så att mottagarländerna i större och större omfattning blir medfinansiärer. För alla fyra samarbetsområden som nämns ovan är det viktigt att det finns grupperingar av stater och internationella organisationer (till exempel IAEA och EU) som också är engagerade i att nå en höjd kärnsäkerhet och förbättrat strålskydd i Central- och Östeuropa.