Medarbetare från Strålsäkerhetsmyndighetens har varit i Japan för att dra lärdom av förra årets kärnkraftsolycka i Fukushima. De fick bland annat möjlighet att följa med det japanska mät- och saneringsteamet.
Enheten för beredskap på Strålsäkerhetsmyndigheten reste i december till Japan för att besöka Tokyo och den japanska prefekturen Fukushima, som i mars 2011 drabbades hårt av jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan. Beredskapsenhetens chef Lynn Hubbard och hennes medarbetare Jan Johansson, Karin Lindh och Simon Karlsson träffade representanter för centrala och lokala japanska myndigheter samt företrädare för energibolaget Tokyo Electric Power Company (TEPCO), som äger det havererade kärnkraftverket Fukushima Dai-Ichi. Besöket var organiserat av Office of Science and Innovation vid Sveriges ambassad i Tokyo och EU-delegationen i Japan. Två medarbetare från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i Umeå följde också med.
När kärnkraftsolyckan inträffade satte Strålsäkerhetsmyndigheten igång sin krisorganisation, vars arbete förbereds och planeras av beredskapsenheten. Krisorganisationen arbetade i treskift dygnet runt i tre veckor. Huvudsyftet var att ta fram råd och rekommendationer till Utrikesdepartementet (UD) för att stödja svenska ambassaden och svenskar i Japan samt att informera allmänheten. I uppgifterna ingick att analysera tillgängliga mätdata, uppskatta skador på kärnkraftverket och reaktorhärden samt göra prognoser om omgivningskonsekvenser. En stor del av arbetet innebar att svara på frågor från allmänhet och medier.
Resa genom drabbade områden
Krisorganisationen arbetade i myndighetens ledningscentral där TV-skärmar hela tiden visade nya bilder från det drabbade området, men det är förstås en speciell känsla att med egna ögon få se en del av omfattningen av naturkatastrofen och kärnkraftsolyckan.
– Vi reste genom ett område där evakuering är rekommenderad men frivillig, den så kallade evakueringszonen, nordväst om den förbjudna zonen som ligger inom en radie av 20 kilometer från kärnkraftverket, berättar Lynn Hubbard. Det var små vackra byar som var nästan helt tömda på människor. Vi fick veta att en del av befolkningen, särskilt de äldre, inte hade velat ge sig av. En del av de som bodde kvar patrullerade i området för att se till grannarnas tomma hus.
Värdefullt erfarenhetsutbyte
Det huvudsakliga syftet med resan var att hämta in fakta, erfarenheter och kunskap samt att knyta kontakter och undersöka möjligheter till framtida forskningssamarbeten. Strålsäkerhetsmyndigheten ville studera hur den japanska beredskapen för kärnkraftsolyckor var uppbyggd och hur säkerhetskulturen såg ut före olyckan den 11 mars. Man ville också studera hur saneringsarbetet och återuppbyggandet av samhället planerades. Lynn Hubbard och hennes medarbetare hade också med sig kunskap till värdfolket – exempelvis har Sverige goda kunskaper om radioekologi och cesium i den svenska miljön sedan Tjernobylolyckan 1986, som ledde till nedfall av radioaktiva ämnen över svensk mark.
– Vi vet mycket om hur cesium uppför sig i naturen, och våra japanska värdar var intresserade av våra erfarenheter, säger Lynn Hubbard. 70 procent av Fukushima-prefekturen är täckt av skog och Sverige har lärt sig mycket om skogsradioekologi efter Tjernobyl. Radioekologi inom jordbruket samt deponering av radioaktivt avfall och träaska är andra områden där Sverige har erfarenheter att dela med sig av.
Mätningar gav en stor mängd data
Ett intressant inslag under resan var när det svenska sällskapet fick följa med prefekturen Fukushimas mät- och saneringsteam.
– Vi hade med oss egen mätutrustning för att kunna samla in data, säger Lynn Hubbard. Huvudsyftet var att prova vår utrustning, metoder och teknik i ett område med färskt nedfall från en kärnkraftsolycka samt att dela mäterfarenheter och mätmetoder med det japanska mätteamet från Fukushima prefekturen. Både Strålsäkerhetsmyndigheten och FOI fick med en stor mängd data hem. Resultaten från de svenska och japanska mätningarna överstämde väl.
Saneringen väntas ta många år
Japan kommer att behöva ägna många år åt att sanera de värst drabbade områdena. Under några månader har saneringsledarna ”provsanerat” två hus med tillhörande trädgård för att ta reda på vilken metod som är bäst. När provsaneringen är klar ska de utvidga arbetet till att omfatta ett stort antal hus i de värst drabbade områdena.
Det svenska teamet fick träffa prefekturens beredskapsansvarige, som hade tagit emot larmet från kärnkraftverket Fukushima Dai-ichi. Han och hans medarbetare gjorde en oerhört stor insats efter katastrofen: bland annat ordna evakuering av människor som bodde nära kraftverket, hjälpa till med transporten av mobila kraftaggregat till kärnkraftverket när reservdieslarna hade dränkts av vatten och övervaka läget vid de drabbade kärnkraftsreaktorerna för att kunna förutse vilka åtgärder som kunde behövas.
– Det var gripande att höra honom berätta om sitt arbete de dagarna efter den 11 mars 2011, säger Lynn Hubbard. Han och hans medarbetare hade en nästan omänskligt stor uppgift att sköta.
Ina Bergström