content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Start / Yrkesverksam / Miljöövervakning / Radioaktiva ämnen

Radioaktiva ämnen

Miljöövervakningen av joniserande strålning i Sverige består av flera kompletterande delar.

Varningssystem och beredskap

Genom att kontinuerligt mäta gammastrålningen i omgivningen kan vi upptäcka förändringar i miljön och på ett tidigt stadium om ett större utsläpp skulle inträffa. Mätningarna sker med hjälp av tre olika system.

  1. För att tidigt få en varning om halter av radioaktivitet i luften ökar markant  har myndigheten 28 mätstationer. Mätstationerna är utspridda över hela Sverige och data från dem förs automatiskt över till Strålsäkerhetsmyndigheten.

  2. För att även mycket små eller avlägsna utsläpp ska kunna registreras används ett långsammare men känsligare mätsystem. Strålsäkerhetsmyndighetens sex luftfilterstationer används till de mätningarna.

  3. Det tredje systemet består av mätningar på kommunnivå. Alla kommuner utför mätningar av strålnivån på bestämda platser var sjunde månad. Dessa mätningar ger information om hur bakgrundsstrålningen är normalt i dessa områden. På så sätt upprätthålls även beredskapen om en ny olycka skulle inträffa, som till exempel Tjernobylolyckan.

Övervakning kring kärntekniska anläggningar

I Sverige finns fyra kärnkraftverk, en bränslefabrik och en forskningsanläggning. Kring dessa anläggningar finns ett omfattande lokalt miljöövervakningsprogram där anläggningarna mäter koncentrationen av radioaktiva ämnen i många olika provslag, till exempel mossa, ormbunke, olika sädesslag, fisk, sediment, blåstång och musslor. Syftet med övervakningen är främst att upptäcka eventuella större utsläpp som inte upptäckts vid kontrollmätningar av utsläppt vatten och luft samt att ge en bild av långsiktiga förändringar av radionuklidhalter i närmiljön som ett underlag för bedömningar av biologisk påverkan i recipienten.

Långa tidsserier och karteringar på nationell nivå

För att följa hur koncentrationen av radioaktiva ämnen på sikt förändras i människor och miljön (till exempel i vatten, mjölk, fisk, ren och älg) upprepas mätningar varje år i fastlagda delprogram. På så sätt får vi värdefull kunskap om hur radioaktiva ämnen uppträder i miljön. Efter Tjernobylolyckan har en stor del av trendövervakningen varit inriktad på cesium-137. Karteringar genomförs med syfte att få en heltäckande nationell bild av tillståndet vad gäller till exempel markstrålning från radioaktiva ämnen i marken, radioaktiva ämnen i dricksvatten från privata brunnar och radon i bostäder. Sådana nationella karteringar är viktiga för att kunna uppskatta stråldosen till allmänheten.

Aktuella delprogram för radioaktiva ämnen

Radionuklider på partiklar i luft

Radioaktiva ämnen i vatten

Mejerimjölk

Blandad kost

Cesium-137 i älgkött

Cesium-137 i renar

Sediment i öppet hav

Cesium-137 i havsvatten

Marin fisk

Helkroppsmätningar människa

Lokal miljöövervakning kring kärntekniska anläggningar

Åkermark och gröda (kartering)

Radon i bostäder (kartering)

Markstrålning (kartering)

 


2003:17 Miljöövervakning enligt Euratomfördraget av joniserande strålning i miljön i Sverige år 1997 till 2001 [536 kb]

Resultaten från den miljöövervakning som krävs enligt Euratomfördragets artikel 36 presenteras i denna rapport för åren 1997 till 2001.
Ett miljöövervakningsprogram har funnits sedan slutet på 1950-talet. Idag övervakas kontinuerligt radioaktiva ämnen i utomhusluft och externdosrat utomhus. Regelbundna mätningar utförs av radioaktiva ämnen i yt- och dricksvatten, mjölk, blandad kost och i människokroppen.
Mätprogrammet omfattar både naturligt förekommande och konstgjorda radioaktiva ämnen, med betoning på de senare. De konstgjorda radioaktiva ämnena kommer främst från olyckan i Tjernobyl 1986 och från kärnvapenprovsprängningarna på 1960- och 70-talen.

Internstråldosen år 2001 till en genomsnittlig svensk var 0,005 millisievert per år (mSv/år) från 137Cs, 90Sr, 3H i livs-medel, därav 0,0002 mSv/år från 137Cs, 90Sr och 3H i dricksvatten och 0,0006 mSv/år från 137Cs och 90Sr i mjölk. Stora variationer i dos förekommer, för den som lever med naturahushållning kan interndosen bli upp till 0,2 mSv/år i nedfallsdrabbade områden.

För en genomsnittlig svensk var internstråldosen år 2001 från inandade och med maten intagna konstgjorda radioaktiva ämnen en promille av den totala stråldosen. En genomsnittlig svensk beräknas få cirka 4 mSv/år från all strålning.

Utgivningsdatum: 2003-11-01
Utgivare: SSI

2005:19 Utsläpps- och omgivningskontroll vid de kärntekniska anläggningarna 2002-2004 [1941 kb]

Rapporten innehåller en utvärdering av de kärntekniska anläggningarnas utsläpps- och omgivningskontroll. Dessutom finns SSI:s kontrollmätningar av stickprover och interkalibrering med som en kvalitetskontroll av verksamheten.

De doser som utsläppen orsakar har under år 2002-2004 legat lägre än SSI:s
begränsningsmål. Utsläppen till luft domineras av ädelgaser som inte ger upphov till markbeläggning vilket visar sig i att de omgivningsprover som tas i landmiljön mer sällan uppvisar halter av radionuklider. Utsläppen till vatten domineras av tritium och kobolt-60 varav den senare kan räknas som en markör för kärnkraftsanläggningarna. Halterna av radionuklider i omgivningen varierar mycket men är högst i vattenmiljön. De allra högst halterna finner man i sedimentprover tagna nära utsläppspunkten. Däremot ser man ingen långsiktig trend vare sig till ökande eller minskande halter.

Kvalitetskontrollen visade förväntad överensstämmelse mellan SSI och de kärntekniska anläggningarna.

Utgivningsdatum: 2005-11-01
Utgivare: SSI

Share

Senast uppdaterad/granskad 2012-01-17
Skriv ut