Rapporter

Utvärderingen av Säker strålmiljö är ett bidrag till Miljömålsrådets samlade bedömning av det nationella miljömålsarbetet. Rapporten beskriver och bedömer strålmiljön i Sverige, införda styrmedel, genomförda åtgärder och uppföljningsarbetet. Vidare bedöms möjligheten att nå Säker strålmiljö och dess delmål. Nya åtgärder och styrmedel föreslås. Förslagen riktar sig till regering och riksdag, myndigheter och övriga aktörer i samhället.

SSI bedömer att miljökvalitetsmålet är möjligt att nå inom tidsramen om ytterligare åtgärder sätts in. Miljöövervakningsinsatser, forskning om strålningens hälsoeffekter och tillsyn är fortsatt viktigt. Arbetet med att minska exponeringen för UV-strålning behöver intensifieras i syfte att förändra människors beteende i solen.

I rapporten föreslås ändringar i formuleringarna av såväl miljökvalitetsmålet och dess innebörd som delmålen. I dag omfattar Säker strålmiljö endast skydd mot strålning i den yttre miljön. SSI anser att strålskyddsarbetet måste ses som en helhet och föreslår därför att målet breddas så att det även innefattar strålning i inomhus- och arbetsmiljön. För de tre delmål som tillhör Säker strålmiljö föreslås ändringar av delmålet om minskade utsläpp av radioaktiva ämnen och av delmålet om kontroll över riskerna med EMF. För delmålet om minskad förekomst av hudcancer föreslås inga ändringar.

Exponering för ultraviolett (UV) strålning är starkt sammankopplad med risk för hudcancer. Exponeringen är i sin tur starkt beroende av individens beteende i situationer som erbjuder stark UV-strålning.

Exponeringen beräknas genom en årlig enkätundersökning och en exponeringsmodell som utgår ifrån hur lång tid man vistas utomhus, vilka solskydd som används samt solariebruk.

Enkätundersökningen, som skickas till 2000 personer mellan 18 och 74 år, ger även andra uppgifter, bl. a. om brännskador, attityder till solande och kunskap om UV-strålning och hudcancer. Resultaten från 2005 och 2006 visar bl. a. att 80 procent av de svarande hade solat i Sverige, 40 procent hade solat utomlands, 15 procent hade solat i solarium och drygt hälften hade bränt sig i solen under det senaste året. Enbart 37 procent av de som svarade på enkäten använde alltid eller oftast rekommenderade sätt att skydda sig från solen (dvs. kläder och skug-ga som solskydd och undvika solen mitt på dagen) och detta trots att i stort sett alla (99 procent) kände till att solning kan orsaka hudcancer

Rapporten beskriver, och redovisar resultat från, den strålmiljöövervakning som bedrivits i Sverige sedan 1950-talet. Genomsnittliga doser till befolkningen och till speciella befolkningsgrupper redovisas också.
En stor del av övervakningen har rört nedfallet och spridningen i ekosystemen av radioaktiva ämnen från de atmosfäriska kärnvapenproven och Tjernobylolyckan.

Den genomsnittliga stråldosen från ¹³⁷Cs är mycket låg, men är något högre i vissa befolkningsgrupper, t.ex. renskötare. Karteringar av naturligt förekommande radioaktiva ämnen i mark, dricksvatten och inomhusluft visar att strålningen från mark och byggnadsmaterial utgör, vid sidan av medicinsk bestrålning, den största andelen av den genomsnittliga totala stråldosen.

Dosen från dricksvatten från bergborrade brunnar eller från radon i inomhusluften kan vid högre halter utgöra det dominerade dosbidraget. Rökning innebär att risken från radon ökar avsevärt.

UV-instrålningen vid mätstationen i Norrköping har ökat med ca 10 procent sedan början av 1980-talet, till största delen beroende på minskad molnighet. Exponeringen för UV-strålningen är dock mer beroende av befolkningens beteende, och ca 25 procent av den totala exponeringen uppskattas ske utomlands.

Det finns ännu inga långa tidsserier som visar utvecklingen vad avser elektromagnetiska fält i utomhusmiljön generellt. De mätprojekt som genomförts indikerar dock nivåer långt under gällande referensvärden.

Summary: 2007:02e Radiation Environment in Sweden

Under åren 2001–2007 har Statens strålskyddsinstitut inom ramen för sitt miljöövervakningsprogram utfört mätningar av radiofrekventa elektromagnetiska fält på 118 platser i 17 kommuner. Studien omfattar alla källor inom frekvensområdet 60 MHz–2,6 GHz, såsom FM-radio, digitalradio, analogoch digital-TV, mobiltelefonins basstationer för NMT, GSM900, GSM1800 och UMTS, DECT-telefoni, olika källor inom 2,45 GHz-bandet samt övriga sändare för kommunikationsradio och flygradar.

Även särskilda mätningar av WLAN, blåljusmyndigheternas TETRA-baserade kommunikationssystem och det trådlösa bredbandssystemet WIMAX har genomförts. Dessutom har det gjorts långtidsmätningar av signaler från basstationer för mobiltelefoni. Alla mätningar utfördes med spektrumanalysatorns peakdetektor och maxholdsampling.

Medianvärdet av effekttätheten för samtliga uppmätta källor var 0,5 mW/m2. Det motsvarar 0,0094 % av referensvärdet i SSI:s allmänna råd. Den högsta uppmätta totala effekttätheten var 270 mW/m2 vilket motsvarar 4,4 % av referensvärdet. Exponeringen var högre i tätorter än i glesbygden. Enligt mätresultaten har den totala exponeringen från samtliga källor inte ökat under de senaste åren. Basstationer för mobiltelefoni, särskilt GSM900, gav det största bidraget till exponeringen. Generellt bidrog WLAN, TETRA och WIMAX endast obetydligt.

Syftet med denna undersökning var att mäta och beskriva allmänhetens magnetfältsexponering runt larmbågar och RFID-system i affärer och bibliotek. Elva olika larmbågar mättes av SSI enligt svensk/europeisk standard.

De uppmätta systemen använde frekvenser inom området 17 Hz till 13,6 MHz. I undersökningen ingick akustomagnetiska (AM), elektromagnetiska (EM) och radiofrekventa (RF) system samt ett system baserat på radiofrekvent identifiering (RFID). Mätningarna visade att SSI:s referensvärde överskreds för alla uppmätta elektromagnetiska och för de flesta akustomagnetiska larmbågarna. Leverantörerna av dessa system har dock med beräkningar styrkt att de grundläggande begränsningarna inte överskrids. De radiofrekventa larmbågarna gav en magnetfältsexponering som låg under referensvärdet. För RFID-systemet överskreds inte referensvärdet under kortvarig exponering. Mätningarna visade även att magnetfälten var betydligt högre alldeles intill larmbågen jämfört med i mitten av larmbågsgången. Exempel på enkla sätt att
undvika onödig exponering är därför att inte uppehålla sig direkt intill larmbågarna och att se till att barn inte klättrar på dem.

Rapporten innehåller en utvärdering av de kärntekniska anläggningarnas utsläpps- och omgivningskontroll. Dessutom finns SSI:s kontrollmätningar av stickprover och interkalibrering med som en kvalitetskontroll av verksamheten.

De doser som utsläppen orsakar har under år 2002-2004 legat lägre än SSI:s
begränsningsmål. Utsläppen till luft domineras av ädelgaser som inte ger upphov till markbeläggning vilket visar sig i att de omgivningsprover som tas i landmiljön mer sällan uppvisar halter av radionuklider. Utsläppen till vatten domineras av tritium och kobolt-60 varav den senare kan räknas som en markör för kärnkraftsanläggningarna. Halterna av radionuklider i omgivningen varierar mycket men är högst i vattenmiljön. De allra högst halterna finner man i sedimentprover tagna nära utsläppspunkten. Däremot ser man ingen långsiktig trend vare sig till ökande eller minskande halter.

Kvalitetskontrollen visade förväntad överensstämmelse mellan SSI och de kärntekniska anläggningarna.

Denna rapport ingår som en del i Statens folkhälsoinstituts hälsokonsekvensbedömning (HKB) för utbyggnad av basstationer till tredje generationens mobiltelefoni (3G).

Utomhusmätningar av radiofrekventa elektromagnetiska fält har gjorts på sju platser i Ekerö kommun och på tre platser i Solna stad. Val av plats har gjorts så att
olika miljöer är representerade.

Mätresultaten visar att de summerade signalintensiteterna i frekvensområdet
60 MHz – 2 490 MHz var mellan 0,3 miljondelar och 0,3 tusendelar av SSI:s referensvärde.Dessa nivåer kan generellt ses som representativa även för andra platser i landet.

Resultaten från den miljöövervakning som krävs enligt Euratomfördragets artikel 36 presenteras i denna rapport för åren 1997 till 2001.
Ett miljöövervakningsprogram har funnits sedan slutet på 1950-talet. Idag övervakas kontinuerligt radioaktiva ämnen i utomhusluft och externdosrat utomhus. Regelbundna mätningar utförs av radioaktiva ämnen i yt- och dricksvatten, mjölk, blandad kost och i människokroppen.
Mätprogrammet omfattar både naturligt förekommande och konstgjorda radioaktiva ämnen, med betoning på de senare. De konstgjorda radioaktiva ämnena kommer främst från olyckan i Tjernobyl 1986 och från kärnvapenprovsprängningarna på 1960- och 70-talen.

Internstråldosen år 2001 till en genomsnittlig svensk var 0,005 millisievert per år (mSv/år) från ¹³⁷Cs, ⁹⁰Sr, 3H i livs-medel, därav 0,0002 mSv/år från ¹³⁷Cs, ⁹⁰Sr och 3H i dricksvatten och 0,0006 mSv/år från ¹³⁷Cs och ⁹⁰Sr i mjölk. Stora variationer i dos förekommer, för den som lever med naturahushållning kan interndosen bli upp till 0,2 mSv/år i nedfallsdrabbade områden.

För en genomsnittlig svensk var internstråldosen år 2001 från inandade och med maten intagna konstgjorda radioaktiva ämnen en promille av den totala stråldosen. En genomsnittlig svensk beräknas få cirka 4 mSv/år från all strålning.