content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Start / Kärnkraft / Det här övervakar vi / Avfall

Avfall

Förutom det använda kärnbränslet producerar de kärntekniska anläggningarna även radioaktivt avfall från driften. Det är till exempel trasiga reaktordelar, reningsfilter och sopor. Strålsäkerhetsmyndigheten kontrollerar att anläggningarna hanterar detta avfall på ett strålsäkert sätt. De måste också få tillstånd från oss varje gång de förändrar verksamheten på ett sätt så att de kommer att producera en ny typ av avfall.

Strålsäkerhetsmyndigheten kräver att de som producerar radioaktivt avfall har planerat så att avfallet passar in i det svenska systemet för att hantera radioaktivt avfall. Målet är att anläggningarna ska hantera avfallet så att det senare går att slutförvara på lämpligt sätt.

Kärnbränslet som används på anläggningarna tas omhand enligt delvis andra rutiner. 

 Läs mer om slutförvar av använt kärnbränsle här 

Vi kontrollerar att anläggningarna tar sitt ansvar att hantera avfallet på ett strålsäkert sätt. Vi tar också fram föreskrifter som specificerar vilka krav anläggningarna måste uppfylla. Dessutom kontrollerar vi att anläggningarnas avfallssystem fungerar som de ska, genom inspektioner och andra typer av kontroller. Vi granskar också ansökningar om nya installationer eller andra förändringar i verksamheten som kan påverka avfallshanteringen.

Ett exempel är när ett kärnkraftverk eller en annan kärnteknisk anläggning ändrar verksamheten så att de kommer att producera en ny typ av avfall. Då måste de lämna in en ansökan till oss innan de startar verksamheten. Även för stora projekt kräver vi att det finns en plan för att ta hand om det avfall som projektet kommer att producera. 

Anläggningarna ska sortera och paketera det avfall som de producerar så att det går att transportera och så att rätt slags avfall hamnar på rätt plats. De ska också hantera avfallet så att inga medarbetare får för höga stråldoser.

Olika slags avfall

Olika typer av kärntekniska anläggningar producerar avfall med olika karaktär och egenskaper.

Det avfall en kärnbränslefabrik producerar är till stora delar processavfall som uppstår till följd av att fabriken hanterar uranhaltigt material. Radioaktiviteten i avfallet kommer huvudsakligen från uran och dess dotterprodukter. Uranråvaran kan även innehålla spårmängder av andra radioaktiva ämnen. 

Ett kärnkraftverk producerar i huvudsak tre slags radioaktiva biprodukter under tiden som anläggningen är i drift:

  • filter och annan reningsutrustning, exempelvis jonbytarmassa från vattenreningen
  • utbytta delar i anläggningen, exempelvis turbindelar och annat metallavfall
  • sopor, exempelvis papper, burkar och plastförpackningar som har fått radioaktiva ämnen på sig.

Det avfall som uppstår vid centrallagret för använt bränsle, Clab, består huvudsakligen av olika typer av jonbytarmassor och andra filter. Avfallet har liknande egenskaper som avfallet från kärnkraftverken.

När ett kärnkraftverk eller delar av ett kärnkraftverk ska rivas uppstår stora mängder rivningsavfall. Vissa delar av rivningsavfallet är radioaktivt och ska hanteras därefter. Det uppstår även en del radioaktivt avfall som måste hanteras när man river en bränslefabrik.

Anläggningarnas hantering av avfallet

Anläggningarna måste paketera eller emballera avfallet för att de radioaktiva materialen ska kunna tas omhand på ett strålsäkert sätt. Avfallet paketeras på olika sätt, beroende på vilken typ av avfall det är och hur radioaktivt det är. Paketeringen måste anpassas efter hur avfallet kommer att hanteras hos avfallsproducenten och vid slutförvaret. Paketeringen måste också anpassas efter de bestämmelser som finns för hur radioaktivt avfall får transporteras. Det mest radioaktiva avfallet gjuts in i behållare av plåt eller betong. Man gjuter in det radioaktiva avfallet tillsammans med antingen cement eller bitumen (asfalt). Detta ökar säkerheten vid hanteringen av avfallet. Att man gjuter in avfallet innebär också att man skapar en viss strålskärm mot omgivningen. Hur stor strålskärmningen blir beror på vilka material och behållare som används. Avfall som innehåller mindre mängder radioaktiva ämnen kan hanteras på ett enklare sätt. Delar av det kan till exempel placeras i vanliga containrar.

Avfallsklasser – låg- eller högaktivt avfall?

Hur man ska ta hand om avfallet beror i första hand på vad det innehåller för radioaktiva ämnen. Använt kärnbränsle klassificeras som högaktivt avfall. När det gäller övrigt avfall brukar man skilja på mycket lågaktivt, lågaktivt och medelaktivt avfall.  

Man grupperar även avfallet i undergrupperna kortlivat respektive långlivat avfall, där den viktigaste skillnaden är hur stort innehållet är av radioaktiva ämnen med lång halveringstid. 

De olika klasserna av avfall har olika slutstationer. Slutförvaret SFR i Forsmark tar hand om det kortlivade låg- och medelaktiva avfallet. För närvarande deponeras avfall från driften av de kärntekniska anläggningarna i SFR. SKB planerar att bygga ut SFR-anläggningen så att även kortlivat rivningsavfall ska kunna slutförvaras där.

Delar av det mycket lågaktiva avfall som uppstår vid driften av de kärntekniska anläggningarna lagras i markförvar vid respektive anläggning. Annat lågaktivt avfall går till förbränning eller återvinning. Metallskrot som ska återvinnas rengörs först och sedan smälter man om det för att kunna återvinna metallen. Den återvinningen sker på Studsvik Nuclear AB utanför Nyköping, som har utrustning för att skilja ut de radioaktiva ämnena ur smältan.

För låg- och medelaktivt avfall som innehåller större mängder långlivat avfall finns i dag inget slutförvar. Tills det finns ett sådant lager i drift så mellanlagras avfallet antingen i reaktorbassängen vid kärnkraftverket ifråga eller vid särskilda mellanlager på anläggningarna. Delar av detta avfall skickades tidigare till centrallagret för använt kärnbränsle, Clab, i Oskarshamn för att mellanlagras. Brist på plats i Clab har gjort att man varit tvungen att utveckla nya lösningar.   


Senast uppdaterad/granskad 2011-06-01