content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Start / Kärnkraft / Kärnkraftsolyckor i världen / 30 år efter Tjernobyl

30 år efter Tjernobyl – hur står det till i de svenska markerna?

Den 26 april 1986 inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Stora mängder radioaktiva ämnen släpptes ut och spreds med vindarna över Europa. Sverige påverkades av radioaktivt nedfall av bland annat jod-131 och cesium-137. Värst drabbat blev områdena runt Gävle, delar av Västernorrland och Västerbotten. Hur står det till i de svenska markerna trettio år efter olyckan? Strålsäkerhetsmyndigheten intervjuar Pål Andersson som arbetar med miljöövervakning vid myndigheten.

– Strålningen från Tjernobylolyckan går fortfarande att mäta i Sverige, men nivåerna av cesium-137 är generellt sätt så låga att det är ofarligt för människor att äta livsmedel från de drabbade områdena, säger Pål Andersson.

Regelbundna mätningar av radioaktiva ämnen i miljön

Strålsäkerhetsmyndigheten driver ett miljöövervakningsprogram som genom regelbundna mätningar bland annat följer upp den allmänna långsiktiga utvecklingen av cesium-137 i miljön och i olika livsmedel.

– Den mängd cesium-137 som idag finns i mjölk och kött från jordbruket i de drabbade områdena är så låg att den knappt går att mäta, även i de områden som påverkades mest. I jordbruksmark som plöjs och gödslas binds cesium-137 hårt i marken, vilket medför att odlad gröda inte tar upp lika stora mängder cesium-137 idag, som direkt efter olyckan för 30 år sedan.

Rennäringen påverkas fortfarande

Myndigheten mäter regelbundet befolkningsgrupper som berördes mer än andra av Tjernobylolyckan. Samer och renskötare med en stor konsumtion av renkött, är de som drabbades hårdast i Sverige. De påverkas fortfarande genom att renskötseln måste anpassas för att cesiumhalterna i renkött ska hållas på en låg nivå.

– Det är låga cesiumhalter i slaktade renar idag, men renskötarna har fått jobba hårt för detta. De kommer förmodligen få hålla på ganska länge med speciell utfodring av renar, ändrade slakttider och att aktivt flytta renar från områden som drabbats av nedfallet.

Cesium-137 finns fortfarande i svamp och viltkött

Cesiumhalterna är högre i livsmedelsprodukter från skog och fjäll, jämfört med jordbruksprodukter, och det är fortfarande möjligt att hitta svamp, fisk och viltkött som innehåller förhöjda halter av cesium-137.  För normalkonsumenten innebär detta inte någon risk för hälsan. En grupp som myndigheten har lite extra koll på är älgjägare från de drabbade områdena, eftersom de kan förväntas äta mer älgkött än normalkonsumenten. 

– Våra mätningar visar att jägarna inte är i närheten av att få i sig några skadliga mängder av cesium-137, säger Pål Andersson.

Det är Livsmedelsverket som fastställer försäljningsgränsvärden för cesium-137 i livsmedel. Gränsvärdena är satta så att konsumenten inte ska kunna få en stråldos högre än en millisievert per år oavsett matvanor.

Livsmedelsverkets generella kostråd är att inte äta livsmedel med högre halter än 300 becquerel per kilo mer än någon gång i veckan, och livsmedel med halter högre än 1 500 becquerel per kilo mer än några gånger per år. Om du vill veta hur du ska mäta cesiumhalten i matprodukter som du själv har fiskat, jagat eller plockat, vänd dig till hälso- och miljöförvaltningen i din kommun.

Fakta

Becquerel (Bq) är ett mått på radioaktiviteten i ett prov. Ofta använder man enheten Bq per kg. Olika ämnen, såsom cesium-137 eller polonium-210, är olika farliga vid samma antal becquerel. En becquerel betyder ett sönderfall per sekund.

Millisievert (mSv) avser den stråldos (effektiv dos), människan får. Ju högre effektiv dos, desto större skaderisk. Stråldosens enhet är sievert (Sv). En sievert är 1 000 millisievert och 1 000 000 mikrosievert.

Cesium-137 är ett radioaktivt ämne med en fysikalisk halveringstid på cirka 30 år, vilket betyder att det tar 30 år för hälften av mängden cesium-137 att sönderfalla. Ofta minskar halterna i djur och växter snabbare än vad som kan förväntas av det fysikaliska sönderfallet. Det beror på att det radioaktiva ämnet binds i jorden. På så sätt tas ämnet inte upp av växterna och djuren får inte i sig det via sin föda.

Den genomsnittliga stråldosen till allmänheten är tre millisievert (mSv) per år. Strålningen kommer bland annat från marken, den egna kroppen, rymden, mat och medicinska undersökningar.  Mindre än en procent av den stråldos som en genomsnittlig svensk får årligen går i dag att härleda till Tjernobylolyckan.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobylolyckan klassades som en stor olycka, nivå 7, enligt den 7-gradiga INES-skalan.


Senast uppdaterad/granskad 2016-04-28