content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Start / Kärnkraft / Så fungerar ett kärnkraftverk / Kärnbränsle / Hälso- och miljöskydd i samband med uranbrytning

Hälso- och miljöskydd i samband med uranbrytning

Strålsäkerhetsmyndigheten ställer samma strålskyddskrav på en verksamhet vid en urangruva som för andra anläggningar som använder radioaktiva ämnen, exempelvis sjukhus och kärnkraftverk.

De som arbetar med uranbrytning kan exponeras för både intern- och externbestrålning. Internbestrålning innebär att en person utsätts för strålning i kroppen, till exempel genom inandning av radioaktiva ämnen, som radon och radioaktivt damm i luften. Externbestrålning innebär att en person utsätts för gammastrålning från radioaktiva ämnen utanför kroppen till exempel i berget och i brutet material. Strålsäkerhetsmyndigheten har föreskrifter om grundläggande bestämmelser för skydd av arbetstagare och allmänhet vid verksamhet med joniserande strålning.

 Föreskrift  SSMFS 2008:51

 Rättelseblad SSMFS 2008:51, bilaga 2  

Skydd för allmänhet och miljö

De som bor i närheten av en kärnteknisk anläggning får inte utsättas för planerade stråldoser över 0,1 mSv/år. Samma krav skulle ställas på en anläggning för uranbrytning.  

Uranutvinning kan också vara skadlig för miljön och för dem som arbetar med uranbrytning på andra sätt, något som även gäller för andra gruvor. Specifikt för uranutvinning är det främst lakningsprocessen och avfallet som är förknippade med miljörisker.


Senast uppdaterad/granskad 2011-06-01