content a0 a1 a2 a3 a4 a5 a6 a7 a8 a9
Start / Kärnkraft / Så fungerar ett kärnkraftverk / Kärnbränsle / Uranbrytning sker i tre steg

Uranbrytning sker i tre steg

Uranbrytning utvecklas i tre steg: prospektering, provbrytning och uranbrytning.

Här kan du läsa om de tre stegen och vilka tillstånd som krävs.  

Prospektering

Först måste den som vill bryta uran ta reda på om det finns tillräckligt med uran i berggrunden. Det görs genom prospektering. Prospektering innebär ett antal åtgärder, till exempel mätning vid markytan, provborrning och analys av prover. Prospektering klassas inte som kärnteknisk verksamhet. Vid provborrning hanteras uranhaltig malm. Det är inte ovanligt att uranhalten överstiger den gräns då det enligt strålskyddslagen krävs tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten. Den så kallade undantagsgränsen enligt strålskyddsförordningen går vid halter över 80 ppm (miljondelar, eller g/ton; 10 000 ppm är lika med en procent).

Normalt prövar Strålsäkerhetsmyndigheten tillstånd för prospektering. Myndigheten ställer då krav på hur avfallet hanteras.

Provbrytning

Nästa steg är provbrytning då man bryter malm, till exempel några hundra ton, för att bedöma förutsättningarna för att utvinna uranet.

Den som avser att bedriva provbrytning måste anmäla detta till Strålsäkerhetsmyndigheten, eftersom provbrytning är kärnteknisk verksamhet. För att få bedriva provbrytning krävs det tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten eller regeringen. Vilken instans som beviljar tillståndet beror bland annat på hur stora uran- och avfallsmängder som hanteras.

Vid provbrytning ska Strålsäkerhetsmyndigheten också ta ställning till om det krävs att den som ska provbryta gör en Miljökonsekvensbeskrivning (MKB).

Uranbrytning

Det sista steget är uranbrytning i kommersiell skala, vilket innebär att stora mängder malm bryts för att senare utvinna uran. Sådan brytning är kärnteknisk verksamhet och regleras i 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet 

För att få bryta uran i kommersiell skala krävs tillstånd från regeringen. Det är Strålsäkerhetsmyndigheten som bereder ärendet.

Enligt miljöbalken har kommunerna vetorätt mot uranbrytningen. I övrigt redogör vi här enbart för regler för uranbrytning inom Strålsäkerhetsmyndighetens ansvarsområde.

Den som ansöker om att få bryta uran måste också göra en miljökonsekvensbeskrivning.

Internationella regler om uranbrytning

Provbrytningen och brytning av uran i kommersiell skala omfattas av reglerna för icke-spridning (av kärnvapenmaterial och kärnvapenteknik). För att säkerställa att Sverige lever upp till det så kallade icke-spridningsfördraget, Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT, ska FN:s atomenergiorgan, IAEA, ha information om vilka urangruvor som finns i Sverige och vilken produktionskapacitet de har. Det innebär att anläggningen ska föra bok över mängden uran som bryts och årligen rapportera detta till EU och Strålsäkerhetsmyndigheten. Om malmen exporteras ut ur EU ska det meddelas till EU och Strålsäkerhetsmyndigheten senast samma dag.


Senast uppdaterad/granskad 2011-06-01