De som driver kärnkraftverken ska se till att ingen utsätts för strålningsnivåer som är skadliga. De ska också garantera att alla som arbetar på anläggningarna utsätts för så lite strålning som möjligt, sett över lång tid. Det innebär att säkerheten ska vara så hög att inga olyckor inträffar som utsätter personalen för strålning. Det innebär också att personalen ska vara så skyddad som möjligt för den strålning de utsätts för i det normala arbetet.
Strålsäkerhetsmyndigheten är den myndighet som utövar tillsyn över strålskyddet. Därför arbetar vi pådrivande för att förbättra strålskyddsarbetet på kärnkraftverken. Vi kontrollerar att kärnkraftverken följer de föreskrifter som gäller för strålskydd. Huvudprinciperna är att nyttan med all användning av strålning ska vara större än den eventuella skadan, att strålskyddet ska vara optimerat och att inga stråldosgränser ska överskridas.
Tid, skärmning, avstånd
För att hålla stråldoserna så låga som möjligt arbetar kärnkraftverken med de tre faktorerna tid, skärmning och avstånd. Det innebär att personalen ska arbeta så kort tid som möjligt i strålningsmiljön, ha ett så bra skydd som möjligt mellan sig och strålkällan, och arbeta så långt som möjligt från strålkällan. Det är den som driver den kärntekniska anläggningen som har det fulla ansvaret för att strålskyddet fungerar. Vår roll är att inspektera, granska och följa upp strålskyddsarbetet.
Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar också för att ge ut de föreskrifter som gäller för strålskydd utifrån de mer generella EU-direktiven och strålskyddslagen. Genom vår tillsyn kan vi bedöma vilket strålskydd som behövs när verksamheten på en kärnteknisk anläggning utvecklas. Därmed kan vi också se till att Sverige har moderna och uppdaterade regler som följer branschens utveckling.
Genom vårt tillsynsarbete kan vi bland annat identifiera om det saknas kunskap inom strålskyddsområdet. Då kan vi initiera och finansiera forskning för att fylla de kunskapsluckorna.
Strålsäkerhetsmyndigheten inspekterar att de som driver anläggningarna uppfyller föreskrifternas krav inom strålskyddsområdet, och genom våra verksamhetsbevakningar följer vi verksamheten. Det innebär att vi samlar in information från och om verksamheten på anläggningarna för att få en bild av hur strålskyddet fungerar.
Prognoser för låga stråldoser
När ett kärnkraftverk är i normal drift är strålskyddsarbetet till stor del av rutinmässig karaktär. Strålskyddsarbetet är mer komplicerat när reaktorn står still. Då rör sig många människor i anläggningen och en mängd arbeten utförs i strålningsmiljöer med högre strålningsnivåer, vilket ställer krav på att strålskyddet fungerar.
I kärnkraftverkets planering ingår att förbereda arbetet så att den stråldos som personalen får ska vara så låg som möjligt. Detta görs genom att minska tiden i strålningsmiljön, öka skärmningen till strålningskällan samt att öka avståndet till strålningskällan. I planeringen ingår till exempel att se till att personalen använder de effektivaste arbetsmetoderna för att på så sätt minska tiden i strålningsmiljön.
I planeringsarbetet ingår också att ta fram en prognos för stråldosen inför varje större arbete. Prognosen ska visa den förväntade stråldosen för personalen som ska delta i arbetet och för varje enskilt arbetsmoment. Efter arbetet görs en uppföljning av det verkliga utfallet. Det kan de göra med hjälp av de dosmätare (dosimeter) som personalen bär med sig.
Planera strålskyddsarbetet
Minst fyra veckor innan ett arbete ska genomföras ska Strålsäkerhetsmyndigheten få ta del av stråldosprognosen. Det här gör att anläggningarna måste planera strålskyddet och arbetet i god tid. Det innebär också att vi får en bild av hur strålskyddsarbetet fungerar och vi kan ställa frågor till anläggningarna inför arbetet eller ställa krav på ytterligare åtgärder om detta är nödvändigt.
Senast tre månader efter utförda större arbeten ska anläggningarna redovisa resultatet till Strålsäkerhetsmyndigheten. Redovisningen ska innehålla information om dosutfallet och om de erfarenheter som anläggningen har gjort i samband med arbetet. Kravet på redovisning gör att anläggningarna måste utvärdera sitt eget arbete och ger oss möjlighet att ge återkoppling på arbetet om vi anser att det behövs.
De ansvariga på anläggningarna ska också planera så att medarbetarna har rätt utbildning och information om strålskydd. I myndighetens tillsynsarbete ingår att inspektera/följa upp rutinerna för denna planering.
Fakta: Dosgränser för personalen
Den som arbetar på kontrollerat område i en kärnteknisk anläggning bär varje dag en personlig dosimeter som mäter vilken stråldos som personen får. Resultatet utvärderas normalt en gång varje månad.
Ingen får i sitt arbete utsättas för mer stråldos än de dosgränser som Strålsäkerhetsmyndigheten har fastställt. Dosgränsen är högst 50 millisievert (mSv) under ett enskilt år eller 20 mSv i genomsnitt per år under fem år.
Målet är att stråldosen ska vara så låg som möjligt. Medeldosen per år för personalen i svenska kärntekniska anläggningar ligger på strax över 2 mSv. I Sverige är det endast någon enstaka person per år vars dos överstiger 20 mSv.