Strålsäkerhetsmyndigheten sätter gränsvärden för radioaktiva utsläpp och kontrollerar att industrin med god marginal håller sig under dessa. Vi kräver också att de kärntekniska anläggningarna använder bästa möjliga teknik för att successivt minska utsläppen.
Det är företagen själva som har ansvaret för att uppfylla kraven på rena utsläpp och för att kontinuerligt arbeta för att minska utsläppen. Strålsäkerhetsmyndigheten ser till att de tar detta ansvar genom att ta fram föreskrifter och bedriva tillsyn.
Föreskrifterna ställer krav på att företagen ska mäta hur mycket radioaktiva ämnen som släpps ut till miljön och rapportera detta till oss.
De ska också arbeta för att minska utsläppen, även om utsläppen ligger under våra gränsvärden. Utsläppen från den svenska kärnkraften har legat på en relativt hög nivå jämfört med många utländska kärnkraftverk. De senaste årens arbete med att minska utsläppen har gett resultat, men trots detta finns det möjligheter att minska utsläppen ytterligare i och med att ny teknik blir tillgänglig och ny kunskap tillkommer.
Vattenutsläpp
Alla kärntekniska anläggningar behöver vatten för att driva anläggningen. Vid kärnkraftverken hanteras stora mängder vatten och det mesta av vattnet återanvänds i anläggningen. Allt vatten går inte att återanvända även om det vid de kärntekniska anläggningarna pågår ett aktivt arbete för att så långt som möjligt minska mängden avfallsvatten som släpps ut. . Avfallsvattnet renas i flera steg och kontrollmäts innan det släpps ut. Trots detta finns det ändå små mängder radioaktiva ämnen kvar i vattnet.
Luftutsläpp
Alla kärntekniska anläggningar släpper ut små mängder radioaktiva ämnen till luft. Beroende på vilken typ av anläggning det rör sig om anpassas renings- och mätsystemen. Vid kärnkraftverken används olika fördröjningssystem för att de radioaktiva ädelgaserna som finns i luften ska hinna minska innan luften släpps ut genom skorstenen. Luften filtreras också för att minska utsläppen av partikelburna radioaktiva ämnen.
Om radioaktiviteten i utsläppsluften ökar upptäcker anläggningarna det direkt. Ökningen kan då vara ett tecken på till exempel skadade bränslestavar och att dessa läcker ut radioaktiva ämnen.
Mätningar i närområdet
Strålsäkerhetsmyndigheten har tagit fram ett omgivningskontrollprogram för mätning i naturen runt de kärntekniska anläggningarna. Anläggningarna ansvarar själva för att göra mätningar enligt kontrollprogrammet. De ska till exempel mäta hur mycket radioaktiva ämnen det finns i mossor, ormbunkar, sädesslag, fisk, blåstång, musslor och sediment i hav och sjöar.
Resultaten från omgivningskontrollen ställs samman och rapporteras till oss
Våra gränsvärden
Strålsäkerhetsmyndigheten har valt att begränsa utsläppen från de kärntekniska anläggningarna genom att begränsa den dos som en person som bor i närheten av anläggningen som mest kan få på grund av utsläppen från anläggningen.
Ingen person som bor runt en kärnteknisk anläggning ska få en dos som är större än 0,1 mSv per år. Gränsvärdet är satt för att med god marginal se till att ingen person får en dos som är skadlig.
Läs mer om hur Strålsäkerhetsmyndigheten och kärnkraftverken arbetar med strålskydd
Utsläppen till luft och vatten mäts vid de kärntekniska anläggningarna. Utifrån de värden som mäts upp beräknar man sedan dosbidraget för den person som kan förväntas få de högsta bidragen på grund av utsläppen från anläggningen. Beräkningarna görs med modeller som har tagits fram av industrin men som har granskats av oss på myndigheten. Dessa modeller tar bland annat hänsyn till om personen andas in luft, äter mat eller dricker vatten från den närliggande omgivningen. Beräkningar genomförs för sex olika åldersgrupper och den åldersgrupp som får högst dos jämförs med dosgränsen. Resultatet från dosberäkningarna rapporteras till oss.
Normalt ligger utsläppen från de kärntekniska anläggningarna långt under gällande gränsvärde. Normalt ligger dosbidragen till den (fiktiva) person som fått mest dos på grund av utsläppen från anläggningen på några tusendelar av dosgränsen.