Plats för slutförvaret

År 2002 började Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) undersöka berget och grundvattnet i Östhammar och Oskarshamn, de två kommuner som bedömdes som mest intressanta för ett slutförvar av använt kärnbränsle. Sedan dess har Strålsäkerhetsmyndigheten och våra föregångare, Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI), följt och granskat SKB:s platsundersökningar. Detta har skett genom regelbundna samråd mellan SKB och myndigheten och med hjälp av myndighetens två internationella expertgrupper INSITE och Oversite. När vi nu prövar SKB:s ansökan tar vi slutlig ställning till SKB:s val av Forsmark som plats för ett slutförvar av använt kärnbränsle.

Myndigheten har inga synpunkter på vad valet av plats för slutförvaret betyder för Östhammars kommun när det gäller sådant som infrastruktur, bostäder eller arbetstillfällen. Kommunen har veto i frågan om slutförvarets placering och kan tacka nej.

Samråd med berörda grupper

Enligt miljöbalken är SKB skyldiga att regelbundet bjuda in de grupper som är berörda av slutförvarsfrågan till samråd. Tanken är att alla som berörs ska vara delaktiga i de beslut som fattas. Exempel på berörda grupper är kommuninvånarna, kommunpolitiker och kommuntjänstemän samt intresseorganisationer. Strålsäkerhetsmyndigheten är också med i samråden. SKB genomförde det sista samrådet inom ramen för slutförvarsfrågan under våren 2010.

Historik

I början av 1990-talet gjorde SKB översiktliga studier av olika platser i Sverige. De kommuner som bedömdes som intressanta var Oskarshamn, Östhammar, Hultsfred, Tierp, Nyköping, Älvkarleby, Malå och Storuman. I Malå och Storuman röstade kommuninvånarna nej till att slutförvaret skulle placeras i deras kommuner. Senare sade även Tierp, Älvkarleby och Nyköping nej. SKB valde själva bort Hultsfred. Kvar blev Oskarshamn och Östhammar.

Strålsäkerhetsmyndigheten tar ställning till den valda platsen i Östhammars kommun i samband med att vi granskar SKB:s slutförvarsansökan.