Den slutförvarsmetod som Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) har utvecklat kallas KBS-3. KBS står för Kärnbränslesäkerhet och siffran 3 står för att metoden omfattar tre barriärer: kopparkapseln, bentonitleran och urberget.
Metoden innebär att det svenska kärnavfallet placeras på cirka 500 meters djup i svensk berggrund. Slutförvaret ska utformas på ett sådant sätt att det varken behöver övervakas eller skötas. Orsaken är att det inte finns något sätt att garantera att övervakning och underhåll fungerar under så lång tid som tusentals år.
SKB:s förslag till slutförvarsmetod
SKB planerar att bygga slutförvaret så att strålsäkerheten garanteras av flera så kallade barriärer. Det använda kärnbränslet ska, enligt SKB:s metod, placeras i kapslar med ett yttre hölje av koppar och en insats av gjutjärn. Detta ska göras i en planerad inkapslingsanläggning, som SKB vill bygga i anslutning till Clab, Centralt mellanlager för använt kärnbränsle, i Oskarshamn.
Kapslarna är tänkta att placeras på cirka 500 meters djup i det svenska urberget. De ska ligga i en speciell bentonitlera som sväller när den kommer i kontakt med vätska, som exempelvis grundvatten. Hela utrymmet ska till slut återfyllas med lera.
Skiss över SKB:s metod KBS-3.
Vill du veta mer om metoden som Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) har utvecklat kan du läsa på deras webbplats.
När kan slutförvaret tas i bruk?
Innan slutförvaret kan börja byggas och därefter tas i drift måste Strålsäkerhetsmyndighetens experter granska och vara övertygade om att SKB:s ansökanunderlag uppfyller myndighetens krav på strålsäkerhet när det gäller både kort och lång sikt. Även miljödomstolen måste ta ställning och slutligen måste regeringen fatta beslut. Hela denna process kommer att ta flera år och om myndighetens bedömning är att strålsäkerhetskraven inte är uppfyllde kommer vi att rekommendera regeringen att avstyrka ansökan.
Var finns det använda kärnbränslet i dag?
I dag lagras det använda kärnbränslet i Clab, Centralt mellanlager för använt kärnbränsle, i Oskarshamn. Där lagras bränslet i 30–40 år. Då först har radioaktiviteten avtagit så mycket att bränslet kan kapslas in och flyttas till det planerade slutförvaret. Använt kärnbränsle har placerats i Clab sedan mitten av 1980-talet.
Andra slutförvarsmetoder
I de flesta länder som använder kärnkraft pågår diskussioner om hur det använda kärnbränslet ska förvaras. För svensk del är det slutförvar i berg som är aktuellt. I sin ansökan ska SKB motivera sitt val av metod.
Den alternativa metod, till KBS-3, som främst har diskuterats är djupa borrhål. Det är också en metod som Strålsäkerhetsmyndigheten (samt SKI och SSI) i sina yttranden över SKB:s forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram (de så kallade Fud-programmen), har krävt att SKB ska utreda vidare.
Strålsäkerhetsmyndigheten granskar metoden
SKB utvecklar metoden för slutförvaring av använt kärnbränsle. Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer den valda metoden ur ett strålsäkerhetsperspektiv.
Under tiden vi på Strålsäkerhetsmyndigheten granskar SKB:s ansökan, kan vi inte uttala oss om nackdelar eller fördelar med metoden. Vi behöver granska helheten innan vi kan uttala oss om de enskilda delarnas bidrag till säkerheten. Om Strålsäkerhetsmyndighetens experter finner att metoden inte uppfyller strålsäkerhetskraven kommer vi att rekommendera regeringen att inte godkänna ansökan.