Den som vill bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle – i det här fallet Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) – måste ansöka om tillstånd hos regeringen. SKB har lämnat in sammanlagt tre ansökningar, nämligen
- ansökan enligt kärntekniklagen för Clab (Centralt mellanlager för använt kärnbränsle) och inkapslingsanläggningen i Oskarshamn (lämnades in i november 2006 och kompletterades 2009. Lämnades in i sin helhet på nytt den 16 mars 2011)
- ansökan enligt kärntekniklagen för slutförvarsanläggningen, inklusive plats och metod (lämnades in den 16 mars 2011)
- ansökan enligt miljöbalken för hela slutförvarssystemet (Clab, inkapslingsanläggning och slutförvarsanläggning) (lämnades in den 16 mars 2011).
Strålsäkerhetsmyndigheten har regeringens uppdrag att pröva SKB:s ansökan mot gällande lagar. Prövningen tar minst två år och när den är färdig lämnar vi ett yttrande till regeringen. I yttrandet ska vi föreslå regeringen att bevilja SKB tillstånd eller att avslå deras ansökan.
En stegvis prövningsprocess
Även om Strålsäkerhetsmyndigheten efter sin granskning skulle föreslå regeringen att bevilja SKB tillstånd för slutförvaret är processen inte avslutad. Konstruktion, uppförande och idrifttagning av en kärnteknisk anläggning, som slutförvaret, är processer som tar lång tid och genomförs stegvist vilket även rekommenderas av Internationella atomenergiorganet (IAEA) och är i enlighet med internationell praxis.
Den stegvisa prövningsprocessen omfattar följande steg:
- Tillstånd att uppföra, inneha och driva anläggningarna
- Tillstånd att inleda uppförandefasen
- Tillstånd för provdrift
- Tillstånd för rutinmässig drift
- Tillstånd för avveckling och/eller förslutning
Nu inleds det första steget
Den 16 mars 2011 lämnade SKB in sina tillståndsansökningar till myndigheten och det första steget i prövningsprocessen kunde inledas. Det innebär en prövning för att kunna förslå regeringen om de ska tillstyrka eller avstyrka SKB:s ansökan.
Även om granskningen bara är det första steget i tillståndsprocessen är det ett viktigt steg i och med att det utgör sista tillfället för ett brett samhälleligt engagemang genom processen kring miljökonsekvensbeskrivningen (MKB), Strålsäkerhetsmyndighetens nationella remiss och det kommunala vetot för de två berörda kommunerna, Oskarshamn och Östhammar.
Det första steget är även av särskild betydelse eftersom flera viktiga beslut ingår, bland annat metod- och platsval. Alla detaljer när det gäller uppförande och drift kommer inte att kunna redovisas i SKB:s ansökningar. Däremot måste SKB göra troligt att de kommer att kunna uppföra och driva anläggningen så att ställda krav uppfylls och så att anläggningen kan uppföras på ett sådant sätt att säkerheten för ett i framtiden förslutet förvar blir tillräckligt hög.
Stort fokus kommer i detta steg därför att läggas på centrala antaganden i analysen av den långsiktiga säkerheten. Följande steg i processen är mer fokuserade på själva genomförandet av projektet och handlar i första hand om att SKB, i varje steg i uppförande- och driftsfasen, måste visa för Strålsäkerhetsmyndigheten att de antaganden som ligger till grund för tillståndet fortfarande är relevanta och att genomförandet så långt har genomförts i enlighet med villkoren i tillståndet.
Ansökan prövas av Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen
Strålsäkerhetsmyndigheten ska bedöma SKB:s val av plats och metod. För att göra det granskar vi SKB:s omfattande ansökan och bedömer om lagens krav på strålsäkerhet uppfylls. Till arbetet med granskningen tar vi hjälp av en rad kvalificerade experter, både sådana som är anställda hos oss och externa experter. De har kunskaper om bygg- och anläggningsteknik, geologi, hydrologi, kemi, materialkemi, materialteknik, samhällsvetenskap, teknisk fysik och radioekologi.
Parallellt med vår prövning gör miljödomstolen en prövning av SKB:s ansökan enligt miljöbalken. Vårt yttrande är ett av de underlag som domstolen har till hjälp. När miljödomstolen är klar med sin prövning ska den lämna ett eget yttrande till regeringen.
Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter
Strålsäkerhetsmyndigheten ställer höga krav på att slutförvaret utformas på ett sätt som är strålsäkert för människor och miljö. Slutförvaret ska konstrueras så att den årliga risken från slutförvaret inte överstiger en tiondel av den risk vi utsätts för från naturligt förekommande strålning i miljön. Den årliga risken är baserad på internationella riktlinjer och harmoniserar med andra länders krav på årlig risk.
Myndighetens strålsäkerhetskrav innebär att riskerna för människa och miljö inte ska var större för framtida generationer än vad vi accepterar idag.
Vi ställer också krav på hur den organisation ska se ut som ska ta fram och driva slutförvarsanläggningen.