Ranstadverket

Vid Ranstadsverket utvanns uran ur alunskiffrarna vid Sydbillingen mellan Falköping och Skövde. Syftet med verket var att göra Sverige oberoende av uranimport och mellan 1965 och 1969 framställdes cirka 200 ton uran. Ranstadsverket är just nu under avveckling.

Uranbrytningen vid Ranstadsverket började 1965. Verket ligger i Västergötland intill Sydbillingen, där det finns alunskiffer som innehåller högre halter uran än vanlig alunskiffer. Syftet med Ranstadsverket var att göra Sverige oberoende av uranimport – en del i den så kallade "svenska linjen" som slogs fast i atomenergiutredningen 1955. Sedan dess har verksamheten med uran vid Ranstad bedrivits i olika former. Ranstadsverket befinner sig i slutskedet av sin avveckling.

Kort historik om Ranstadsverket

Kostnaderna för uranbrytningen under det sena 1960-talet blev höga. Vid 1970-talets början fanns det inte längre något intresse för svensk uranbrytning. Då användes Ranstadsverket istället för forskning på utvinning av både uran och andra ämnen ur skiffern.

I samband med oljekrisen i mitten av 1970-talet gjordes ett nytt försök att starta en storskalig uranbrytning. Men någon verksamhet startades aldrig. Regeringen avslog ansökan efter att både Skövde och Falköpings kommuner lagt in veto mot projektet.

  • År 1984 upphörde tillståndet för uranbrytning.
  • 1990-1992 återställdes dagbrottet, industriområdet rensades upp och vissa byggnader revs. Hela området där det fanns gruvavfall täcktes över med lera och grus.
  • Det forna dagbrottet är i dag en sjö, Tranebärssjön.
  • Mellan 1984 och 2009 använde Ranstad Mineral AB (RMA) en del av Ranstadsverket för återvinning av uran ur processavfall från tillverkning av kärnbränsle.

Avveckling av Ranstadsverket

RMA:s tillstånd gick ut vid årsskiftet 2009/2010. Sedan dess pågår avveckling av verksamheten och rivningen av de sista byggnaderna, som är radioaktivt förorenade med uran, beräknas vara klar 2017.