Artificiella radionuklider i dricksvatten

Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter ställer krav på kontroll av såväl naturliga som artificiella, det vill säga konstgjorda, radionuklider i dricksvatten. Ingen dricksvattenanläggning behöver idag analysera artificiella radionuklider inklusive tritium, annat än i händelse av ett oförutsett utsläpp. Under 2017 utreder Strålsäkerhetsmyndigheten vilka dricksvattenanläggningar som behöver utföra sådan analys.

Det är huvudsakligen kommunerna som är kontrollmyndighet för de dricksvattenanläggningar som omfattas av Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. Livsmedelsverket och Strålsäkerhetsmyndigheten vägleder kommunerna i deras arbete som kontrollmyndighet. Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar specifikt för att vägleda kommunerna i arbetet med att kontrollera artificiella radionuklider i dricksvatten.

Om artificiella radionuklider

Artificiella radionuklider i miljön härrör till stor del från kärnvapenprovsprängningar mellan 1950 och 1970 och från nedfall i samband med Tjernobylolyckan 1986.

Information om halter av artificiella radionuklider i dricksvatten kommer huvudsakligen från data som tagits fram inom Strålsäkerhetsmyndighetens miljöövervakningsprogram. Halterna av artificiella radionuklider i det svenska dricksvattnet är låga.

Utsläpp från verksamheter med joniserande strålning

Verksamheter som använder artificiella eller naturligt förekommande radionuklider är tillståndspliktiga enligt strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet. Strålsäkerhetsmyndigheten bedriver tillsyn över verksamheterna.

Om en verksamhet kan ha en påverkan på dricksvattenkvaliteten beror på faktorer som vilka radionuklider det är som används i verksamheten, radionuklidernas halveringstider, mängden aktivitet som hanteras, och radionuklidernas fysikaliska och kemiska form.

Utsläpp av artificiella radionuklider vid olika verksamheter med joniserande strålning sker i begränsad omfattning. Ingen dricksvattenanläggning behöver idag analysera artificiella radionuklider inklusive tritium, annat än i händelse av ett oförutsett utsläpp. I händelse av ett sådant utsläpp ska rapportering ske till Strålsäkerhetsmyndigheten. Vi kontaktar i vår tur de myndigheter som bedriver kontroll av dricksvattenanläggningar i det aktuella området.

Dricksvattenanläggningar i närheten av kärntekniska anläggningar

Dricksvattenanläggningar som ligger nära en kärnteknisk anläggning kan komma att behöva analysera vattenkvaliteten avseende artificiella radionuklider. Under 2017 utreder Strålsäkerhetsmyndigheten vilka dricksvattenanläggningar som behöver utföra analys av artificiella radionuklider inklusive tritium.

De dricksvattenanläggningar som utreds ligger i närheten av kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals samt kärnbränslefabriken Westinghouse Electric Sweden i Västerås och de kärntekniska anläggningarna Studsvik Nuclear AB, Cyclife Sweden AB och AB SVAFO som ligger i Studsvik utanför Nyköping.

Har du frågor om artificiella radionuklider i vatten?


Kontakta oss via e-post.