Hur kan framtida generationer ta del av information om slutförvar för radioaktivt avfall?

Strålsäkerhetsmyndigheten lämnar över en ny rapport till regeringen som sammanställer olika metoder för att lösa utmaningarna. Uppdraget gavs av regeringen till Strålsäkerhetsmyndigheten i samband med regleringsbrevet för 2021.

Frågan om hur framtidens människor ska kunna veta var radioaktivt avfall finns och hur det ska hanteras är komplex. Teknisk utveckling, kulturella, sociala och organisatoriska skillnader behöver samspela under lång tid. I rapporten går myndigheten igenom vilka metoder som kan användas för att inte framtida generationer oavsiktligt ska påverka slutförvaret så att människor och miljö kommer till skada. Annika Bratt, utredare vid myndigheten och medförfattare till rapporten förklarar:

- Det handlar också om att bevara information till framtida generationer så att de har möjlighet att till exempel återta det deponerade kärnavfallet på ett strålsäkert sätt, om det skulle bli aktuellt. Det är en omfattande uppgift som sträcker sig över långa tidsperioder. Samtidigt behöver arbetet börja nu.

2011 påbörjade OECD:s kärnenergibyrå Nuclear Energy Agency (NEA) ett projekt med syfte att ta fram konkreta förslag. Projektet (Preservation of records, Knowledge and Memory Across Generations) avslutades 2018 med en slutrapport. Det är från denna Strålsäkerhetsmyndighetens rapport tar avstamp.

Den huvudsakliga rekommendationen från projektet är att informations- och kunskapsbevarande bör tillämpa en så kallad systemisk strategi. Den handlar om att använda olika metoder, medier och innehåll, över olika tidsskalor med flera aktörer och platser. Nio kategorier av metoder togs fram, bland annat tidskapslar, den legala grunden, minnesinstitutioner och kultur, utbildning och konst.

- Frågan väcker ofta ett stort intresse hos allmänheten och idéer om vilken lösning som är den rätta. Det finns dock inte en unik lösning på hur informations- och kunskapsbevarande bör ske utan det handlar om att implementera olika metoder som på olika sätt kompletterar varandra och på så sätt ger goda möjligheter för att information och kunskap kan föras vidare in i framtiden, säger Carl-Henrik Pettersson, utredare vid myndigheten och medförfattare till rapporten.

Framåt ser myndigheten att frågan även är relevant för andra verksamheter med långlivat farligt avfall, och Strålsäkerhetsmyndigheten ser behov av ett brett samarbete med bland annat andra myndigheter. Det är även av vikt att berörda kommuner ges goda möjligheter att vara med i det fortsatta arbetet.

- Kommunerna har en specifik roll genom att det är i kommunerna det lokala samhällsengagemanget finns. Kommunerna kan bidra till det praktiska och konkreta arbete som behövs för att sprida och föra information och kunskap vidare, menar Annika Bratt.

Ytterligare information: Carl-Henrik Pettersson och Annika Bratt, utredare vid myndigheten och rapportförfattare, via Strålsäkerhetsmyndighetens presstjänst: 08-799 40 20