På uppdrag av Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut har Kemakta Konsult gjort en utredning om hanteringen av radioaktivt avfall i Sverige fram till år 1980 samt hanteringen av radium och radiumavfall fram till år 1996.
Ett relativt stort antal personer som var verksamma under den aktuella tiden har intervjuats under arbetets gång.
För avfall från reaktorbestrålning har arbetet helt inriktats på plutonium och plutoniumavfall. Uppgifter har inhämtats från Försvarets forskningsanstalts anläggningar i Ursvik, AB Atomenergis anläggningar vid Drottning Kristinas väg och Lövholmsvägen i Stockholm, Atomenergis förråd på Värmdön i Stockholms län samt forskningsstationen i Studsvik. Vidare har uppgifter från de havsdumpningar som ägt rum samlats in.
Arbetet har inte omfattat hanteringen vid kärnkraftverken med undantag för det nedlagda kärnkraftverket i Ågesta.
Utredningen har inte avsett att ta fram totalkvantiteten plutonium som finns i landet eftersom denna finns väl dokumenterad enligt den kontroll av klyvbart material som görs enligt fördraget om icke-spridning av kärnvapen samt Euratomfördraget och som även utförs av kärnkraftinspektionen.
Beträffande radium har utredningen strävat efter att göra en så god uppskattning som möjligt av den totala mängd radium som införts till landet och var radium och radiumavfallet nu finns. En "radiumbalans" har upprättats som visar ett totalt innehav av radium omkring 20 g (20 curie).
Sammanfattningsvis konstateras i rapporten att i Sverige hanteringen av plutonium och plutoniumavfall samt radium och radiumavfall under de aktuella åren har skötts med omsorg och att nämnvärda mängder av plutonium eller radium inte verkar ha kommit på avvägar.