Vid datortomografiundersökningar – i motsats till konventionella röntgenundersökningar - anpassas exponeringsparametrarna sällan till patientens kroppsstorlek. En orsak till detta kan vara att det saknas enkla metoder för detta. I denna rapport beskrivs datorprogrammet OmnimAs som räknar fram hur exponeringsparametrar bör varieras med patientens omfång (som enkelt kan mätas med ett måttband). Den första ansatsen är att beräkna de exponeringsvärden som ger samma brusnivå i bilden oavsett patientens tjocklek. En klinisk utvärdering visar dock att detta samband måste modifieras något.
I ett avsnitt beskrivs den fysikaliska bakgrunden vilken programmet bygger på. Resultat framräknade med OmnimAs visar god överensstämmelse med ett antal publicerade studier. Kliniska erfarenheter beskrivs som visar användbarheten av OmnimAs. Avslutningsvis diskuteras sambandet mellan olika parametrar och bildkvalité/dos och hur dessa samband kan användas för att optimera DT-undersökningar.