Kärnsäkerhetskonventionen
Efter Tjernobylolyckan 1986 tog en rad länder, däribland Sverige, initiativ till en internationell kärnsäkerhetskonvention (Convention on Nuclear Safety, CNS). Syftet var att skapa ett internationellt forum för öppen dialog om kärnsäkerhet genom ett återkommande granskningsförfarande.
Konventionen antogs 1994 och omfattar landbaserade civila kärnkraftverk. Sverige ratificerade den i september 1995 och den trädde i kraft året därpå.
Granskningar och rapportering
Parterna i kärnsäkerhetskonventionen är skyldiga att vart tredje år i en nationell rapport redovisa hur väl de uppfyller konventionen. Dessa rapporter granskas av de andra parterna, och resultaten behandlas på en konferens som hålls vid IAEA i Wien, som fungerar som sekretariat för konventionen. Den första granskningskonferensen hölls 1999.
Sveriges arbete
Strålsäkerhetsmyndigheten och dess föregångare har sedan 1998 fått i uppdrag av regeringen att samordna det svenska arbetet med kärnsäkerhetskonventionen. Det innebär bland annat att vart tredje år ta fram den nationella rapporten, där regeringens, myndighetens och tillståndshavarnas åtaganden och åtgärder redovisas.
Wiendeklarationen om kärnsäkerhet
Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 utarbetades en deklaration om kärnsäkerhet för att ytterligare betona parternas samsyn kring säkerhetsprinciper. De avtalsslutande parterna antog den så kallade Wiendeklarationen om kärnsäkerhet 2015. Den innehåller tre principer som ska följas för att förhindra stora radioaktiva utsläpp och storskalig markförorening. Principerna medför ett förtydligande av konventionens relevanta artiklar och parterna har kommit överens om att principernas uppfyllelse ska återspeglas i de nationella rapporterna.
Kommande granskningskonferens
Sveriges tionde nationella rapport under kärnsäkerhetskonventionen kommer att granskas tillsammans med övriga parters rapporter vid ett granskningsmöte på IAEA i Wien den 13–24 april 2026.