Över 50 års insamling av alger på Västkusten ger svar på vilka radioaktiva ämnen som finns i havet
Blåstång och sågtång har samlats in för analys på Västkusten sedan 1967. Materialet utgör ett unikt arkiv av hur halter av radioaktiva ämnen i vattenmiljön förändrats över tid och hur de sprider sig. Vissa radioaktiva ämnen har minskat i omfattning medan andra har ökat, det handlar både om naturligt förekommande radioaktiva ämnen och sådana från kärnkraftsindustrin och vården. Det här visar en studie vid Lunds universitet som finansierats av Strålsäkerhetsmyndigheten.
Sammanfattningsvis visar analyserna av radioaktiva ämnen att koncentrationerna är låga och att de inte utgör någon hälsofara för människor och miljö, men studien är viktig ur ett miljöövervakningsperspektiv och för förståelse för hur radioaktiva ämnen sprids och ackumuleras i havet vid till exempel en händelse med ett stort utsläpp av radioaktiva ämnen.
1967 började professor Sören Mattsson vid Lunds universitet att samla blås- och sågtång i vattnet utanför Särdal på den svenska Västkusten. Insamlingen har fortsatt i stort sett varannan månad sedan dess och analyser av ett antal radioaktiva ämnen och även tungmetaller, som inte är radioaktiva, har gjorts löpande. Radioaktiva ämnen förekommer naturligt i vår omgivande miljö men tillförs och sprids också som följd av mänskliga aktiviteter såsom kärnvapenprovsprängningar, Tjernobyl- och Fukushima-olyckorna, historiska dumpningar av radioaktivt avfall och vid drift av kärntekniska anläggningar.
Vissa naturligt förekommande radioaktiva ämnen, såsom radium-226, radon-222 och radium-228, anrikas och sprids också från gas- och oljeindustrin vid borrningar på havsbotten. De flesta analyserade ämnena minskar dock i blås- och sågtång, bland annat cesium-137, teknetium-99 och plutonium-239/240, vilket betyder att det också minskat i Särdals havsmiljö. Jod-129 visar däremot tecken på att öka. Detta kommer med stor sannolikhet från upparbetningsanläggningarna för kärnbränsle i La Hague i Frankrike och Sellafield i Storbritannien.
– Brunalger som såg- och blåstång är känsliga indikatorer för vad som sker i havet och i samhället. De kan vara till stor hjälp när det gäller att avslöja trender och koppla dem till verksamheter med radioaktiva ämnen och metaller regionalt och globalt, berättar Sören Mattson, professor vid Lunds universitet.
Vetenskapliga artiklar har publicerats flera gånger från det omfattande underlaget men den här gången har mer omfattande analyser varit möjlig. Detta gäller både analyser av tidigare rapporterade radioaktiva ämnen som analyserats i ytterligare prov och av analyser gällande nya ämnen.
Nytt är också att provmaterialet utnyttjats för att analysera icke radioaktiva metaller. Det handlar både om sådana med kända toxiska effekter som bly, kadmium och kvicksilver och sådana som är av intresse för att bedöma transportvägar för radioaktiva ämnen som kommer att genereras i nya verksamheter. Exempel på sådana är gadolinium-isotoper vilka potentiellt skulle kunna släppas ut från den Europeiska Spallationsanläggningen (ESS) i Lund. Resultatet visar att halterna av icke radioaktivt gadolinium har ökat i havsmiljön, sannolikt på grund av den ökade användningen av gadoliniuminnehållande kontrastmedel vid användning av magnetkameror inom sjukvården. Tack vare den långa tidsserien så kan man även se när kvicksilver fasades ut i industrin och bland allmänheten (amalgam, termometrar, mm).
Trots att en stor del av proverna analyserats och är komplett mellan åren 1967-2020 vad gäller gammastrålande ämnen så finns det luckor i tidsserien för intressanta radioaktiva ämnen och tungmetaller. Under ett antal år så har endast vissa av dem analyserats. Men då proverna finns kvar finns stora möjligheter att fortsätta studierna för att kunna få en mer komplett tidsserie och dra ytterligare slutsatser om hur halter förändrats över tid kopplat till händelser och verksamheter som utgör källor och orsakar spridning av dessa.
– Vi hoppas att detta historiska arkiv av miljöprover på sikt ska bli komplett och inspirera till ytterligare analyser och studier, säger Karin Aquilonius, forskningshandläggare på Strålsäkerhetsmyndigheten för detta forskningsprojekt.
Studier inom radioekologi är viktiga av flera skäl, dels visar de på hur olika ämnen sprider sig, transporteras och tas upp av olika organismer i miljön, och dels är de väsentliga i händelse av en radiologisk olycka då man behöver veta vilka skyddsåtgärder som behöver sättas in, något som baseras på kunskapen om hur de olika radionukliderna förflyttar och sprider sig.
Ytterligare information: Karin Aquilonius, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten via myndighetens presstjänst, tfn 08-799 40 20.