Kärnämneskontroll
Kärnämneskontroll syftar till att säkerställa att kärnteknisk verksamhet bedrivs i enlighet med nationella och internationella krav, så att kärnämnen och kärntekniska anläggningar inte används för framställning av exempelvis kärnvapen.
I Sverige utförs kärnämneskontroll av det internationella atomenergiorganet (IAEA), Euratom och Strålsäkerhetsmyndigheten. Kontrollen är ett villkor för att Sverige ska få tillgång till kärnbränsle och viss kärnteknisk utrustning från andra stater.
Reglering av kärnämneskontroll
Kärnämneskontrollen regleras nationellt främst i lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, förordning (1984:14) om kärnteknisk verksamhet och Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) och allmänna råd om kontroll av kärnämne mm. Internationellt ställs det krav på kärnämneskontrollen i Euratomfördraget, kapitel VII, EU:s förordning 302/2005, fördraget om icke-spridning av kärnvapen (SÖ 1970:12, på engelska: Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT), och kontrollavtalet (INFCIRC/193) med IAEA med tilläggsprotokoll (INFCIRC/193/Add.8).
Kärnämneskontrollen är en följd av att Sverige anslutit sig till NPT. Genom fördraget har Sverige åtagit sig att underställa hela sitt kärnenergiprogram internationell kontroll och ha ett system för kärnämneskontroll. Både IAEA och EU-kommissionen, likväl som Strålsäkerhetsmyndigheten, utför inspektioner.
Strålsäkerhetsmyndighetens kärnämneskontroll
Strålsäkerhetsmyndigheten kontrollerar kärnämnen genom att bland annat föra ett register över alla kärntekniska anläggningars innehav av kärnämnen. Vi inspekterar anläggningarna för att kontrollera deras bokföring och vi verifierar att materialet finns där det är sagt och används på rätt sätt. Vi kräver också in annan information från anläggningarna, exempelvis rapportering av vad alla byggnader vid anläggningarna används till.
Krav på den som hanterar kärnämne
Alla som hanterar kärnämnen måste anmäla detta till Strålsäkerhetsmyndigheten och föra ett register över sitt kärnämne. Vidare ska en ansvarig person utses samt en kontaktperson meddelas myndigheten. Detta inkluderar till exempel kärnkraftverken, men även de som använder mindre mängder kärnämnen, exempelvis industrier och högskolor.
Den som innehar kärnämne är skyldig att följa bestämmelserna i EU:s förordning 302/2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll, samt bestämmelserna i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) och allmänna råd om kontroll av kärnämne mm. I SSMFS 2008:3 framgår det hur en anmälan om kärnämne ska göras till myndigheten.