Om diagnostik och behandlingar med joniserande strålning

Röntgen

Röntgen är den vanligaste formen av bilddiagnostik inom veterinärmedicin. Slätröntgen dominerar och denna teknik ger en tvådimensionell bild av det undersökta djuret. Numera är röntgentekniken digital och fungerar ungefär som en digitalkamera. Bilderna behöver inte framkallas i mörkerrum utan laddas och lagras direkt i datorn och hjälper veterinären att ställa diagnos.

Ambulerande röntgen

En del veterinärer som röntgar hästar eller andra stora djur gör detta i fält med direktdigital handhållen röntgenapparat för mobilt bruk, så kallad ambulerande röntgen. Det är viktigt att vidta åtgärder för strålskydd vid röntgen i djurägares stall och att skärma av eller hålla avstånd till strålfältet.

Datortomografi (CT)

Datortomografi, oftast förkortad CT (computed tomography) även kallad skiktröntgen, är en vidareutveckling av den vanliga digitala slätröntgentekniken. Inom veterinärmedicinsk diagnostik används datortomografi för att avbilda djuret i tre dimensioner. Datortomografi skapar detaljerade bilder av kroppens organ i tunna skivor eller skikt.

Genomlysning

Genomlysning är en slags röntgenundersökning som innebär att man kan se ett djurs olika kroppsdelar och organ som en filmsekvens i realtid på en datorskärm. Genomlysning kan underlätta för den veterinär som till exempel utför en operation. Eftersom de som utför detta arbete ibland utsätts för röntgenstrålning i flera minuter åt gången är det mycket viktigt att arbeta på ett strålsäkert sätt bland annat genom att använda bra strålskyddsutrustning.

Ultraljud

Ultraljud används för att undersöka kroppens inre mjuka organ och kärl. I ultraljudsundersökningen sänds svaga ljudvågor in i kroppen genom en ultraljudsgivare. Organen reflekterar därefter ljudvågorna tillbaka till givaren. Det reflekterade ljudet omvandlas med hjälp av en dator till bilder av kroppens organ som kan ses på en bildskärm.

Magnetkamera (MRT, MRI eller MR)

Magnetisk resonanstomografi, ofta förkortat MRT, MRI eller MR, använder en magnetkamera för att ta bilder i diagnossyfte. Magnetkameran kan ibland vara bättre på att upptäcka vissa sjukdomar, till exempel tumörer, än slätröntgen eller datortomografi. Magnetisk resonanstomografi kallas ibland för "magnetröntgen", vilket är missvisande eftersom tekniken inte använder sig av röntgenstrålning eller annan joniserande strålning. Tekniken använder sig av elektromagnetiska fält, det vill säga icke-joniserande strålning.

Nuklearmedicin

Scintigrafi är en annan en metod som används för bilddiagnostik inom veterinärmedicinsk verksamhet. Djuret får en insprutning med ett radioaktivt ämne, exempelvis teknetium-99 och dessa ämnen följs åt i djurkroppen efter insprutningen.

En gammakamera används sedan för att kartlägga de områden där det radioaktiva ämnet avger joniserande strålning. Kameran registrerar alltså strålningen som kommer från djuret.

Genom att digitalt behandla de signaler som gammakameran upptäckt återskapas en bild och veterinären kan på så sätt ställa diagnos. Det radioaktiva ämnet blir kvar i djurkroppen i några dagar men försvinner med urin och avföring. För att strålning inte ska spridas till omgivningen ska djuret stanna på enskild avdelning hos veterinären tills strålningen har minskat till mycket låg nivå. Urin och avföring från djuret ska samlas upp och förvaras separat och avskilt tills strålningen har försvunnit helt.

En annan nuklearmedicinsk metod är en behandlingsform för att oskadliggöra sjuka delar av organ eller vävnad. Om till exempel en katt lider av problem med sköldkörteln kan djuret behandlas med radioaktivt jod. Det radioaktiva ämnet jod-131, radiojod, injiceras och tas upp av sköldkörteln. Strålningen från det insprutade radioaktiva ämnet förstör de onormala cellerna och därmed återställs balansen i sköldkörteln.

Strålbehandling

Radioterapi eller strålbehandling innebär att man använder joniserande strålning för att behandla framför allt cancer. Denna behandlingsform är fortfarande relativt ovanlig inom veterinärmedicin. Strålbehandlingen går till så att djuret placeras i en position där bara det område som ska bestrålas exponeras för strålning. För att djuret ska ligga helt stilla måste det vara sövt. Strålningen påverkar både tumörvävnad och normal, frisk vävnad som finns i det bestrålade området.