Hantering av radioaktivt avfall från kärntekniska anläggningar
Vid kärntekniska anläggningar uppkommer olika typer av radioaktivt avfall, så kallat kärnavfall. Kärnavfallet kan innehålla olika radioaktiva ämnen som behöver hanteras på olika sätt. En del behöver förvaras under mycket lång tid, i ett slutförvar. Innan dess kan det behöva förvaras i ett mellanlager.
Kärntekniskt avfall är ett samlingsnamn för kärnavfall och använt kärnbränsle. Det måste hanteras så att människor och miljö skyddas från skadlig verkan av strålning. Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) kräver att den som bedriver verksamhet där kärntekniskt avfall uppkommer hanterar och slutförvarar det på ett säkert sätt. De som har tillstånd för reaktorer, de så kallade reaktorinnehavarna, äger det gemensamma bolaget Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). SKB har fått i uppdrag av reaktorinnehavarna att hantera och slutförvara avfallet från kärnkraftverken.
Behandling och mellanlagring av avfall
Vissa avfallskategorier behandlas innan de kan slutförvaras för att bland annat minska volymen. I vissa fall kan även material återvinnas ur avfallet. Avfall som innehåller metaller eller organiskt material kan behandlas vid en smältanläggning respektive en förbränningsanläggning. I Sverige görs detta av bolaget Cyclife Sweden AB på industriområdet Studsvik utanför Nyköping.
Avfall kan behöva mellanlagras i bassänger och tankar innan det placeras i ett slutförvar.
Avfall i flytande form eller gasform behöver först behandlas och göras om till fast form (solidifierad form). Därefter förvaras det i olika typer av behållare så som plåtfat.
Klassificering av radioaktivt avfall
Det finns inget juridiskt definierat system för att klassificera radioaktivt avfall i Sverige men SKB har tagit fram ett system för klassificering. SKB:s system utgår ifrån hur avfallet hanteras och slutförvaras och delas in i följande klasser:
- Högaktivt avfall
- Långlivat låg- och medelaktivt avfall
- Kortlivat medelaktivt avfall
- Kortlivat lågaktivt avfall
- Mycket lågaktivt avfall
- Friklassat avfall
Hur det radioaktiva avfallet hanteras beror bland annat på om det behöver strålskärmning. Strålskärmning betyder att det behövs en barriär för att skydda omgivningen från gammastrålning. Strålning från medel- och högaktivt avfall behöver strålskärmning av exempelvis tjocka cementväggar. Högaktivt avfall kan förvaras i en bassäng med vatten som både kyler bränslet och skyddar mot strålning. Medelaktivt avfall kan gjutas in i betong. Lågaktivt avfall behöver inte strålskärmning när det hanteras.
Utformningen av ett slutförvar anpassas efter om avfallet är antingen kortlivat eller långlivat. Det påverkar under hur lång tid slutförvaret behöver isolera det radioaktiva avfallet från människor och miljö.
Högaktivt avfall
I ett fåtal länder upparbetas det använda kärnbränslet. Då bildas högaktivt avfall som förglasas, förutom uran och plutonium som kan återanvändas. I Sverige upparbetar vi inte det använda kärnbränslet, även om det inte finns något förbud mot det. Högaktivt avfall kommer framöver att bestå av det använda kärnbränslet. Det definieras enligt kärntekniklagen som kärnavfall först när det placerats i ett slutförvar.
Reaktorerna vid kärnkraftverken drivs av kärnbränsle, som efter cirka fem år är förbrukat och tas ur reaktorn. Det kallas då använt kärnbränsle. Under cirka ett år förvaras det i bassänger vid kärnkraftverken. Då har aktiviteten sjunkit så pass mycket att det kan transporteras till det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) i Oskarshamn. I Clab mellanlagras det använda kärnbränslet i vattenbassänger. Bassängerna finns i ett bergrum ungefär 50 meter under marken. Efter att ha mellanlagrats i cirka 30 år är det lättare att hantera. Då har det använda kärnbränslets radioaktivitet och värmeavgivning minskat successivt.
Slutförvar för använt kärnbränsle
Under flera decennier har SKB arbetat med en metod för att slutförvara det använda kärnbränslet. Metoden innebär att det ska kapslas in i kopparkapslar och placeras i ett framtida slutförvar. Inkapslingen ska göras i en anläggning i Oskarshamn som byggs ihop med mellanlagret Clab. Kapslarna ska sedan transporteras till Östhammars kommun. Där ska det placeras cirka 500 meter ner i berget nära kärnkraftverket i Forsmark.
Regeringen beslutade i januari 2022 att ge SKB tillstånd enligt kärntekniklagen och tillåtlighet enligt miljöbalken till en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt kärnbränsle.
Det pågår stegvisa prövningsprocesser enligt kärntekniklagen vid vilka Strålsäkerhetsmyndigheten efter granskning kan godkänna uppförande, provdrift, respektive rutinmässig drift. Det pågår också en fortsatt process enligt miljöbalken. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt kommer framöver att hålla en villkorsförhandling om villkor och därefter ge tillstånd enligt miljöbalken.
Mellanlagring av använt kärnbränsle
Regeringen beslutade i augusti 2021 att ge SKB tillstånd enligt kärntekniklagen och tillåtlighet enligt miljöbalken till att öka kapaciteten till att lagra använt kärnbränsle i Clab från 8 000 ton till 11 000 ton. Det pågår en stegvis prövningsprocess där Strålsäkerhetsmyndigheten ger godkännanden för utökad kapacitet i mellanlagret Clab.
Långlivat låg- och medelaktivt avfall
Långlivat låg- och medelaktivt avfall utgörs främst av
- härdkomponenter från rivning av en kärnkraftsreaktors inre delar
- historiskt radioaktivt avfall.
Till det historiska avfallet räknas det radioaktiva avfall som producerats före juni 1991. Det förvaras idag på industriområdet Studsvik. Delar av avfallet uppkom i samband med att det svenska kärnenergiprogrammet utvecklades. Andra delar uppkom vid icke-kärntekniska verksamheter som sjukvård, industri och forskning.
Utredning om historiskt avfall
Strålsäkerhetsmyndigheten har haft i uppdrag av regeringen att utreda ansvaret för historiskt radioaktivt avfall.
Planen är att avfallet ska förvaras i ett framtida slutförvar för långlivat radioaktivt avfall (SFL). Metod för att genomföra SFL är inte slutligt fastställd. Ingen platsvalsprocess har påbörjats. Under tiden mellanlagras avfallet vid de kärntekniska anläggningarna.
På uppdrag av reaktorinnehavarna publicerar SKB ett forskningsprogram var tredje år som beskriver arbetet med olika slutförvar. Strålsäkerhetsmyndigheten följer arbetet med SFL i samband med myndighetens granskning av forskningsprogrammet (Fud-program).
Kortlivat låg- och medelaktivt avfall
Kortlivat låg- och medelaktivt avfall uppkommer exempelvis vid
- drift av kärnkraftverk (exempelvis använda skyddskläder, sopor, metallskrot och jonbytarmassor från rening av reaktorvattnen)
- drift av övriga kärntekniska anläggningar (exempelvis den avstängda kärnkraftsreaktorn Ågesta, de avstängda forskningsreaktorerna i Studsvik och mellanlagret Clab för använt kärnbränsle)
- icke-kärnteknisk verksamhet vid sjukhus, industri och forskning.
Avfallet slutförvaras i slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR) i Forsmark. SFR drivs av SKB som ansvarar för att ta hand om reaktorinnehavarnas avfall från kärnkraftverken.
Genom avtal kan SKB i SFR även slutförvara radioaktivt avfall från andra kärntekniska anläggningar än kärnkraftsreaktorer samt från icke-kärnteknisk verksamhet.
Strålsäkerhetsmyndigheten utövar tillsyn över SFR, som är i drift sedan 1980-talet. SFR behöver byggas ut för att få plats med kortlivat rivningsavfall från reaktorer som avvecklas. Regeringen beslutade i december 2021 att ge SKB tillstånd enligt kärntekniklagen och tillåtlighet enligt miljöbalken till att bygga ut SFR. Det pågår en stegvis prövningsprocess enligt kärntekniklagen där Strålsäkerhetsmyndigheten ger godkännanden.
Markförvar och friklassning
Kortlivat avfall som har mycket små mängder radioaktiva ämnen kan förvaras i markförvar. Markförvar finns vid kärnkraftverken vid Forsmark, Ringhals och Oskarshamn.
Avfall med radioaktiva ämnen under en viss gräns kan friklassas efter en kontrollmätning. Om material som exempelvis järn och stål har friklassats kan de smältas om och användas som konstruktionsmaterial. Det finns också riktad friklassning. Det innebär att avfallet inte får återvinnas, men att det kan placeras på en vanlig deponi (soptipp).