SSM perspektiv
Bakgrund
En viktig grund för strålsäkerheten vid ett kärnkraftverk är personalens kompetens – att de som arbetar där vet vad de ska göra under normal drift och i händelse av ett missöde eller i värsta fall en radiologisk olycka. Att säkerställa tillräcklig kompetens kan vara en utmaning när anläggningarna blir allt äldre och personalstyrkan succesivt byts ut. En annan utmaning kan vara att en del teknik och arbetssätt i anläggningarna är utvecklade i en annan tradition än de nyare generationerna av personalen är vana vid.
I sin tillsyn av utbildning och träning av bl.a. kontrollrumspersonal har Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) under lång tid följt det arbete som bedrivs på de olika anläggningarna och konstaterat att det lever upp till nuvarande kravbild. För att få en kompletterande bild av de utmaningar och den utvecklingspotential som finns avseende operatörsträning finansierades denna studie av hur nuvarande modell för kompetenssäkring skulle kunna utvecklas med hjälp av metoder för accelererat lärande.
Resultat
Denna rapport syftar till att undersöka och beskriva hur så kallat accelererat lärande kan användas för att möta förmodade kommande utmaningar inom kärnkraftverkens kompetensförsörjning. Med accelererat lärande avses här något annat än att själva lärandesituationen snabbas på. Avsikten med accelererat lärande är att säkerställa kvalitet och effekt över tid; genom att på ett systematiskt sätt utnyttja de mekanismer som skapar lärandet, är tanken att individens utveckling från novis till expert snabbas på – samtidigt som de negativa effekterna av bleknande kompetens undviks. Angreppssättet innebär att genom ett delvis förändrat strategiskt och systematiskt arbetssätt för att säkerställa att kunskap och erfarenhet utvecklas och förs vidare via utbildning, träning och praktiskt arbete.
Rapporten beskriver vikten av att kontinuerligt fånga upp och överföra såväl kunskap som praktisk erfarenhet. Bland annat framhålls att kompetensförsörjningen bör följa en röd tråd för att över tid kunna följa status och utveckling hos individer, arbetslag och organisation. Genom att följa en sådan röd tråd är det möjligt att identifiera trender eller luckor i det befintliga underlaget/systemet för kompetensförsörjning; dessutom underlättas en kontinuerlig utveckling av innehåll och verktyg när det i verksamheten t.ex. införs ny teknik eller nya arbetsmetoder. I detta beskriver författarna att det behövs gedigna metoder och verktyg för såväl analys inför som leverans av och utvärdering av genomförda lärotillfällen. För att sedan säkerställa att utbildning och träning uppnår rätt effekt i verksamheten behöver även uppföljning ske i det operativa arbetet. Detta kan ske genom exempelvis arbetsplatsobservationer, där chefer och instruktörer ser hur arbetsuppgifterna faktiskt utförs i verksamheten.
Utbildning och träning för redan yrkesverksamma kan vara en komplex uppgift och är ofta förknippat med både fördelar och nackdelar. Komplexiteten kan ställa andra krav på lärare/instruktörer an vad som görs i en traditionell utbildningssituation. En fördel med återkommande träning är möjligheten att utvärdera om verksamheten får den nytta av utbildningen/träningen som förväntats, samt möjligheten att genom justeringar försöka säkerställa nyttan.
Rapporten lyfter bl.a. upp vikten av att det kontinuerliga lärandet underlättas genom att möjligheter till lärande i vardagen skapas och utnyttjas, exempelvis genom kontinuerlig uppföljning och arbetsplatsförlagd utbildning/träning.
Författarna tar upp användande av den ”grafiska simulatorn” (G-SIM och G-SIM LAB) som ett exempel på ett pedagogiskt verktyg som kan ge operatörerna inblick i system och processer på ett sätt som inte är möjligt i fullskalesimulatorn eller i kontrollrummet. Författarna diskuterar att en bättre träningseffekt över tid kan skapas genom att använda en annan miljö för träning än den miljö där kompetensen mäts (fullskalesimulatorn). Författarna konstaterar dock att operatörernas möjligheter till lärande i vardagen, exempelvis användande av G-SIM, begränsas av ramfaktorer, så som tillgänglig arbetstid, bemanningsläge eller tillgänglighet till simulatorer. I rapporten föreslås att utbildnings- och träningsfrågor får en tydligare organisatorisk representation (ett s.k. training department), eller en dedikerad revisionsfunktion för att undvika att ramfaktorer så som generella besparingar eller rekryteringsstopp får oavsiktliga konsekvenser på den långsiktiga kompetenssäkringen.
Relevans
SSM har i tillsyn inte haft mycket att anmärka på avseende utbildning och återträning av kontrollrumspersonal; dokumenterad systematik och metod för kompetenssäkring lever för det mesta upp till nuvarande kravbild. Inom kärnkraftsbranschen i stort finns det dock en medvetenhet om de utmaningar avseende kompetenssäkring som kan uppstå om ett antal nya reaktorer ska tas i drift samtidigt som nuvarande reaktorer är kvar i drift.
Begränsade resurser för exempelvis återträning riskerar att leda till att organisationer inte investerar i det som ”redan fungerar”. I kärnkraftsbranschens anpassning till nya utmaningar kan det vara relevant att upprätthålla och utveckla det gedigna arbete som redan finns investerat i bl.a. arbetsuppgiftsanalyser, samt att säkerställa exempelvis kompetens inom metoden SAT (Systematic Approach to Training). I dagens upplägg är utbildarna/instruktörerna i högsta grad involverade i vad som ska läras ut, samt i att rätt kunskap och färdighet uppnås i lärotillfället. För att i den operativa verksamheten få full nytta av utbildning/återträning är det väsentligt att även observera beteenden i verksamheten och identifiera behov av justeringar i träning eller utbildning. Det är även viktigt att operatörerna ges möjlighet att upprätthålla och utveckla sin kunskap och färdighet så att den är ändamålsenlig utifrån verksamhetens behov.
Projektet är avsett att bygga nationell kunskap rörande kompetensutvärdering och accelererat lärande, denna kan användas exempelvis för att kunna hantera utmaningar avseende tillgång till kompetent personal. Projektet bedöms kunna bidra till fortsatt utveckling av den systematiska kompetenssäkringen på kärnkraftverken.
Resultaten bedöms vara överförbara och reproducerbara till andra säkerhetskritiska branscher, även om specifik reglering kan innebära vissa skillnader i förutsättningar och slutsatser/rekommendationer.
Behov av vidare forskning
Den ökade automatisering som kan anas i samhället generellt och som kan förväntas med nya reaktortyper, så som SMR och Generation III+, kan innebära att människan som operatör blir mindre involverad i den operativa processen. När arbetsuppgifterna blir mer övervakande än operativ till sin natur kan det vara svårt att i det dagliga arbetet utveckla och upprätthålla operatörernas kunskap om anläggningen och deras förmåga att hantera oförutsedda situationer. Kompetens som inte används bleknar typiskt över tid, detta gäller såväl kunskap som förmåga, något som tycks gå olika fort för olika kompetenser (skill fade, skill decay). Möjligen kan risk för bleknande eller förtvinande kompetens identifieras och motverkas genom att införa träningsmoment i skarp miljö, eller genom att träna generell processförståelse i simulatorer som är mindre komplexa än de fullskalesimulatorer som används för att verifiera operatörernas och skiftlagens förmåga att hantera analyserade förlopp.
Det har genomförts försök med att använda AI för att underlätta för operatörer att hitta rätt instruktioner eller för att hantera situationer för vilka det inte finns några instruktioner framtagna. Forskning kan undersöka hur den utbildning och träning som operatörer får kan ta höjd för sådan utveckling utan att säkerheten påverkas negativt. Exempelvis skulle en högt utvecklad förståelse hos operatörerna om de processer som finns i ett kärnkraftverk medge användande av AI – samtidigt som operatörerna upprätthåller en medvetenhet om skeendet. Än så länge är vi nog trots allt beroende av att människan (operatören) finns tillgänglig för att ta hand om situationer där automationen fallerar.