Strålsäkerhetsmyndighetens perspektiv
Bakgrund
Under ett antal år har frågan om utkontraktering av delar av verksamheter varit aktuell inom kärnkraftbranschen. Så länge all kärnteknisk verksamhet bedrivs inom tillståndshavarens (TH) egna organisation så kan TH ha full rådighet över personalen och därmed goda möjligheter att kontrollera alla aspekter av det arbete som utförs. En kritisk aspekt för en säker verksamhet är organisationens förmåga att lära av och ständigt utveckla sin verksamhet ur ett säkerhetsperspektiv. Nedskärningar inom vissa områden, såsom bemanning och underhåll, men också utkontraktering av delar av verksamheter, riskerar att ge en nedsatt förmåga till lärande och ständiga förbättringar – och därmed en negativ inverkan på säkerheten.
Kulturella värden kopplade till faktorer som lärande, rapportering, kommunikation och ett rättvist arbetsklimat, kan vara avgörande för hur väl en organisation förmår att samla in nödvändig säkerhetskritisk information och på ett tidigt stadie fånga upp svagheter i systemet– innan de har hunnit bidra till en händelse. Det är ur ett säkerhetsperspektiv relevant att veta om och i så fall hur sådana faktorer påverkas av att en verksamhet i varierande grad bedrivs av personer som organisatoriskt tillhör skilda arbetsgivare, är tillfälligt anlitade och som kan ha olika mängd erfarenhet av såväl bransch som arbetsplats.
Utifrån denna bakgrund väcks en rad frågeställningar kring hur säkerhetskultur upprätthålls och utvecklas i verksamheter med tillfällig personal. En allmän uppfattning kan vara att säkerhetskulturen utgörs av gemensamma värderingar hos de som utför verksamheten. En annan allmän uppfattning är att viktiga aspekter för att upprätthålla säkerheten inkluderar en gemensam förståelse för hur arbetsuppgifter ska utföras och en upplevd delaktighet i verksamheten. Givet dessa allmänna uppfattningar är det av intresse att undersöka hur goda förutsättningar för en stark och flexibel säkerhetskultur och en säker verksamhet kan skapas i säkerhetskritiska verksamheter där inte all personal ingår i samma organisation. För att få en bild av hur en verksamhet kan påverkas av tillfälligt anlitad personal har denna studie undersökt kärnkraftverkens erfarenheter i samband med revisionsavställning, en återkommande period med en stor andel inhyrda.
Resultat
I studien framkommer att fast och långtidsinhyrd personal upplever att tillfälligt anlitad personal kan uppvisa beteenden, attityder, förhållningssätt och värderingar som indikerar en säkerhetskultur som, jämfört med andra konflikterande mål, värderar säkerhet lägre än vad fast och långtidsinhyrd personal gör. Resultaten visar dock att denna upplevda skillnad inte uppfattas påverka kärnkraftverkens säkerhetskultur negativt. Studien indikerar att kärnkraftverken, givet rätt förutsättningar och vid ett upplevt behov, i praktiken tillfälligt kan stärka sin säkerhetskultur i samband med ex. revisionsavställningar. Studien visar även att erfarenhet av att arbeta i kärnkraftsbranschen och erfarenhet av att arbeta i det aktuella verket gör tillfällig personal mer lik fast personal avseende beteenden, attityder, förhållningssätt och värderingar.
Detta indikerar att erfarenhetsnivå kan vara en lika viktig faktor för integrering i en säkerhetskultur som organisatorisk tillhörighet är. Resultaten redogör även för hur kärnkraftverken arbetar med att introducera tillfällig personal till aktuell verksamhet, samt de utmaningar som har upplevts i att anpassa den tillfälliga personalen till den lokala säkerhetskulturen.
Relevans
Studien indikerar att kärnkraftverken, givet rätt förutsättningar, i praktiken tillfälligt kan stärka sin säkerhetskultur i samband med ex. revisionsavställningar. Genom att exempelvis vara mer vaksam på regelefterlevnad kan den fasta personalen kompensera för förutsägbara tillkortakommanden hos tillfällig personal till följd av bristande erfarenhet av vad som är branschstandard eller ingår i den lokala kulturen. Studiens resultat antyder även att detta förhållningssätt kan kombineras med ett proaktivt arbete där förutsättningar skapas för tillfällig personal att genom informationsinsatser och ökad erfarenhet få en förståelse och acceptans för önskvärda beteenden, attityder, förhållningssätt och värderingar.
Studien indikerar även att revisionsavställningar skulle kunna utnyttjas som en sorts stresstest av rutiner och arbetssätt, där nyttiga erfarenheter kan dras av kärnkraftverken för att förbättra verksamheten och stärka sin säkerhetskultur.
Studien avslutas med ett antal rekommendationer för såväl tillståndshavare som Strålsäkerhetsmyndigheten för att ytterligare stärka arbetet med säkerhetskultur i relation till användande av tillfällig personal.
Behov av vidare forskning
Studiens resultat inspirerar till fortsatt forskning inom de utmaningar som kan följa med användandet av tillfällig personal.
Det kan vara relevant att undersöka om den observerade effekten där säkerhetskultur tillfälligt stärks under revisionsavställningar är långvarig och om den är resurseffektiv.
Erfarenheter från nybyggnation visar att det vid byggnationen av en kärnkraftreaktor typiskt deltar många personer och organisationer med varierande erfarenhet av kärnkraftsbranschen. Dessutom finns erfarenheter av att mycket personal kommer från andra länder, något som kan leda till utmaningar i gemensam förståelse utifrån skillnader i språk och kultur. Det kan därför vara relevant att studera möjligheten att etablera aspekter för en branschgemensam kultur och att utveckla ett gemensamt branschspråk, i likhet med den engelska som används inom flygbranschen eller NATO.
Det kan vidare vara relevant att studera hur händelse- och erfarenhetsrapporteringar kan underlättas, exempelvis genom insatser för ökad rapporteringsvilja och förutsättningar för att rapportera, även för tillfällig personal. I detta kan det dessutom studeras hur erfarenheter från tillfällig personals arbete, såväl positiva som negativa, kan fångas upp systematiskt.