Sammanfattning
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har fått i uppdrag av regeringen att redogöra för olika metoder hur information och kunskap om slutförvaret för kärnbränsle kan säkerställas över lång tid. SSM har valt att inte begränsa redovisningen till kärnbränsleförvaret utan redovisningen gäller all geologisk slutförvaring av radioaktivt avfall. Frågan bör även vara relevant för annan verksamhet med långlivade farliga restprodukter.
Syftet med informations- och kunskapsbevarande efter förslutning kan sammanfattningsvis uttryckas som att minska sannolikheten för oavsiktlig framtida mänsklig påverkan på förvaret samt ge framtida generationer möjlighet att kunna fatta välinformerade beslut gällande slutförvaret och dess innehåll. Det senare kan till exempel gälla om det i framtiden av resursskäl skulle bli aktuellt att återta det använda kärnbränslet eller för att vid behov kunna vidta lämpliga åtgärder för att skydda människa och miljö ifall oväntade händelser skulle inträffa.
Hur syftet ska uppnås, och även själva syftet i sig, har diskuterats under årtionden både nationellt och internationellt. 2011 initierade OECD Nuclear Energy Agency (NEA) projektet “Preservation of Records, Knowledge and Memory Across Generations” (RK&M-projektet). Projektets syfte var dels att utveckla den teoretiska grunden, dels att ta fram konkreta förslag för informations-och kunskapsbevarandet vidare in i framtiden. Den huvudsakliga rekommendationen från RK&M-projektet är att informations- och kunskapsbevarande bör tillämpa en s.k. systemisk strategi. I detta sammanhang innebär det en bevarandestrategi som involverar flera olika metoder som är verksamma på olika tidskalor, består av olika medium och innehåll, använder sig av olika överföringsmetoder, involverar olika aktörer samt förläggs till olika platser. Genom att välja en diversifierad bevarandestrategi som integrerar flera olika metoder med varierande egenskaper ges förutsättningar för informations- och kunskapsbevarande över generationer. RK&M-projektet identifierade nio olika kategorier av metoder:
- Slutförvarsdokumentation
- Minnesinstitutioner
- Markörer
- Tidskapslar
- Kultur, utbildning och konst
- Kunskapshantering
- ”Oversight provisions”
- Internationella mekanismer
- Den legala grunden
Det finns, utöver det avslutade RK&M-projektet, flera andra internationella arbetsgrupper som har arbetat eller arbetar med frågeställningar som berör informations- och kunskapsbevarande. Både tidigare och pågående internationella och nationella arbeten ryms inom ovanstående metoder, vilket gör att SSM i rapporten fokuserar på resultatet från RK&M-projektet även om det i rapporten redovisas exempel på det nationella arbete som pågår, och som redan har utförts, med bäring på informations- och kunskapsbevarande. Vidare ges en översyn av lagstiftningen på området, både nationellt och internationellt. I sammanhanget kan nämnas att reglering av informations- och kunskapsbevarande är en av de frågor som SSM tar ställning till vid den pågående översynen av SSM:s slutförvarsföreskrifter.
Enligt SSM bör RK&M-projektets beskrivning av metodik och olika metoder för informations- och kunskapsbevarande kunna utgöra en utgångspunkt för utvecklingen av en strategi för de i Sverige aktuella geologiska slutförvaren för använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall. Det finns inget föreskriftskrav om att en sådan strategi ska finnas framtagen för att kunna fatta beslut om tillåtlighet enligt miljöbalken och tillstånd enligt kärntekniklagen. Med utgångspunkt från de allmänna råden till SSMFS2008:37 bedömer SSM att en sådan strategi bör tas fram under den stegvisa process som följer efter ett beslut om tillstånd enligt kärntekniklagen. Viktiga faktorer vid tillämpningen av en strategi i Sverige är att denna påbörjas i tidigt skede och att den involverar flera olika aktörer på området med tydliga ansvarsförhållanden.