Strålsäkerhetsmyndighetens perspektiv
Bakgrund
Användningen av mobiltelefoner har ökat från att vara i princip obefintlig i slutet av 1980-talet till att omfatta nästan hela befolkningen. Eftersom mobiltelefonen ibland hålls nära huvudet vid samtal, framför allt historiskt, har en central fråga varit om exponeringen för radiofrekventa elektromagnetiska fält (RF-EMF) kan öka risken för hjärntumör. De flesta epidemiologiska studier ger inte stöd för en sådan riskökning, men några fallkontrollstudier har rapporterat ökade risker. Eftersom cancer kan ha lång induktions- och latenstid är uppföljning av incidenstrender i befolkningsbaserade cancerregister ett viktigt komplement i riskbedömningen.
Sverige var tidigt med att införa mobiltelefoni och har ett nationellt cancerregister av hög kvalitet. En tidigare SSM-finansierad studie följde utvecklingen av hjärntumörincidensen till och med 2012. För att få en längre uppföljning under en period då mobiltelefonanvändningen varit utbredd beställde SSM det aktuella projektet. Studien analyserar incidenstrender i Sverige 1985-2022 för hjärntumörer hos barn och ungdomar samt för maligna hjärntumörer och meningiom hos vuxna, uppdelat efter kön och ålder.
Resultat
Analyserna bygger på uppgifter från Cancerregistret och befolkningsdata från Statistiska centralbyrån. Forskarna har beräknat åldersstandardiserade incidenstal och analyserat förändringar över tid med joinpointregression. Bland barn och ungdomar sågs ingen ökning av hjärntumörincidensen under perioden. Om något noterades en svag minskning. Bland vuxna 20-74 år var incidensen av maligna hjärntumörer i stort sett oförändrad. Inte heller analyserna av unga vuxna 20-39 år eller personer 40-74 år visade någon statistiskt säkerställd ökning.
Meningiomincidensen ökade framför allt bland kvinnor i åldern 20-74 år fram till 2013 och minskade därefter. Dessa förändringar bedöms till stor del ha påverkats av förbättrad bilddiagnostik, tidigare upptäckt och förändrad obduktionsfrekvens.
Det mest centrala resultatet ur SSM:s perspektiv är att studien inte visar någon förändring av förekomsten av hjärntumörer som man skulle förvänta sig om mobiltelefonanvändning medförde en påtagligt ökad risk i befolkningen.
Resultaten är förenliga med kohortstudier och systematiska sammanställningar av humanstudier som inte har funnit stöd för en ökad risk för hjärntumör. Uppföljningen sträcker sig 35 år efter introduktionen av handhållna mobiltelefoner och ger därmed utrymme att upptäcka eventuella effekter med lång induktions- och latenstid. Incidenstrender ger ett viktigt underlag för att bedöma möjliga samband mellan exponering och tumörrisk. Möjligheten att upptäcka små riskökningar, särskilt i mindre grupper eller för ovanliga tumörtyper, kan dock vara begränsad. Vid tolkningen behöver även förändringar i diagnostik och registrering beaktas.
Relevans
Projektet möter SSM:s behov av ett aktuellt och långsiktigt svenskt registerunderlag för bedömningen av möjliga hälsorisker med radiovågsexponering från mobiltelefoner. Det uppdaterar den tidigare SSM-finansierade studien och ger en oberoende kontroll av om de riskökningar som rapporterats i vissa epidemiologiska studier är förenliga med sjukdomsutvecklingen i hela befolkningen. Resultaten kommer att kunna användas i SSM:s riskbedömning, omvärldsbevakning och kommunikation med allmänhet, andra myndigheter och internationella aktörer.
Resultaten stödjer SSM tidigare bedömning att den samlade forskningen inte visar någon ökad risk för hjärntumörer till följd av den radiovågsexponering som uppstår vid användning av mobiltelefoner. Rapporten ger därför inte skäl att ändra myndighetens nuvarande bedömning.
Behov av vidare forskning
Incidenstrenderna kan följas upp på nytt när flera ytterligare år med fullständiga registerdata finns tillgängliga. Kommande analyser bör så långt som möjligt använda jämförbara diagnosdefinitioner och metoder samt fortsatt redovisa resultat efter kön, ålder och tumörtyp. För att resultaten ska kunna tolkas korrekt behöver man även följa hur förändringar i diagnostik, klassificering, rapportering och obduktionsfrekvens påverkar den registrerade incidensen, särskilt bland de äldsta och för meningiom. Rapportförfattarna pekar även på behovet av fortsatt forskning om andra faktorer som kan påverka risken för meningiom, bland annat hormonexponering, eftersom sådan kunskap är viktig för tolkningen av incidenstrender.
Studier av incidenstrender behöver även fortsättningsvis kompletteras med epidemiologiska studier med lång uppföljning och så tillförlitliga uppgifter som möjligt om individers faktiska exponering. Särskilt värdefullt är forskning som kan belysa långvarig och omfattande användning, exponering tidigt i livet samt eventuella risker i mindre grupper och för ovanliga tumörtyper.