Beredskapszoner

Strålsäkerhetsmyndigheten har på uppdrag av regeringen, i samråd med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), berörda länsstyrelser samt andra berörda myndigheter och aktörer, genomfört en översyn av beredskapszoner för verksamheter med joniserande strålning. Regeringsuppdraget redovisades till Miljö- och energidepartementet den 1 november 2017.

Beredskapszoner är områden där skyddsåtgärder förbereds. Förberedelserna ger förutsättningar att kunna genomföra effektiva skyddsåtgärder för allmänheten vid en olycka. De skyddsåtgärder som förbereds kan genomföras fullt ut, delvis eller inte alls vid en olycka beroende på händelsen och möjligheterna att genomföra dem.

Regeringsuppdraget

Strålsäkerhetsmyndigheten fick den 22 oktober 2015 i uppdrag av regeringen att utreda

  • vilka beredskapszoner som ska finnas i framtiden
  • vilka kriterier i fråga om geografiskt område och förberedda åtgärder som bör gälla för respektive beredskapszon
  • förslag till nödvändiga förändringar i lagstiftningen
  • möjliga ökade kostnader för stat, kommun, företag eller enskilda
  • finansiering om det visar sig bli ökade kostnader för staten
  • övriga samhällsekonomiska konsekvenser.

Orsaker till översynen

  • Lagstiftningen som reglerar beredskapszoner är föråldrad och delvis ofullständig. Till exempel definieras de inre beredskapszonerna av telefonstationsområden som ursprungligen användes för inomhuslarmning via telefon, men som inte längre finns kvar.
  • De nuvarande beredskapszonerna är inte utformade enligt kraven i strålskyddsdirektivet från EU eller i rekommendationerna från ICRP och IAEA.
  • Lärdomar från kärnkraftsolyckan i Fukushima Dai-ichi om beredskapszonernas utformning har inte tagits tillvara i de nuvarande beredskapszonerna.

Strålsäkerhetsmyndighetens förslag till regeringen

Strålsäkerhetsmyndigheten redovisade uppdraget till Miljö- och energidepartementet den 1 november 2017. För att myndighetens förslag till nya beredskapszoner kring kärnkraftverken, som redovisas nedan, ska bli verklighet krävs ett beslut från regeringen.

Kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals

Kring kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals föreslår Strålsäkerhetsmyndigheten att det ska finnas en inre beredskapszon med en ungefärlig utsträckning på fem kilometer och en yttre beredskapszon med en ungefärlig utsträckning på 25 kilometer. I beredskapszonerna ska det finnas planer för utrymning, inomhusvistelse och intag av jodtabletter. Information och jodtabletter ska delas ut i förväg och varning till allmänheten ska förberedas. Planen för utrymning av allmänheten i beredskapszonerna ska möjliggöra att utrymning av den inre beredskapszonen kan prioriteras framför utrymning av den yttre. Kring kärnkraftverken föreslår myndigheten också att det ska finnas ett planeringsavstånd på 100 kilometer. Inom detta avstånd ska det finnas en plan för utrymning, som bygger på underlag från strålningsmätning av markbeläggningen, en plan för inomhusvistelse och en plan för begränsad extrautdelning av jodtabletter.

Bränslefabriken i Västerås

Kring bränslefabriken i Västerås föreslår Strålsäkerhetsmyndigheten att det ska finnas en beredskapszon med en ungefärlig utsträckning på 700 meter. I beredskapszonen ska det finnas en plan för inomhusvistelse. Utanför anläggningsområdet kring bränslefabriken, bedömer myndigheten att det inte kan uppstå någon markbeläggning i samband med olyckor som motiverar ett planeringsavstånd.

Centralt mellanförvar för använt kärnbränsle i Oskarshamn (Clab)

Kring Clab föreslår Strålsäkerhetsmyndigheten att det ska finnas ett planeringsavstånd med en utsträckning på två kilometer. Inom planeringsavståndet ska det finnas en plan för utrymning som bygger på underlag från strålningsmätning av markbeläggningen. Utanför anläggningsområdet kring Clab bedömer myndigheten att det inte kan uppstå stråldoser i samband med olyckor som motiverar en beredskapszon. Nuvarande beredskapszon bör därför avvecklas.

De kärntekniska verksamheterna på Studsviksområdet

Vid översynen av beredskapszoner har Strålsäkerhetsmyndigheten konstaterat att det inte längre finns behov av beredskapszoner kring de kärntekniska verksamheterna på Studsviksområdet och att nuvarande beredskapszon därför bör avvecklas.

ESS

Strålsäkerhetsmyndigheten har i den stegvisa tillståndsprövningen av European Spallation Source ERIC (ESS) i Lund bedömt att det krävs beredskap för allmänheten utanför anläggningsområdet. ESS behandlas dock inte i denna rapport eftersom det, när uppdraget genomfördes, saknades tillräckligt med underlag för att ta ställning till beredskapszoner kring anläggningen.

Frågor att utreda vidare

Strålsäkerhetsmyndigheten har, i samråd med MSB och berörda länsstyrelser, under arbetet med att ta fram förslag på nya beredskapszoner identifierat tre frågor som bör utredas vidare. Dessa är

  • system för att varna allmänheten kring kärnkraftverken
  • ansvar för hanteringen av jodtabletter
  • larmnivåer som i dag tillämpas på kärntekniska anläggningar.

Samråd

Strålsäkerhetsmyndigheten har genomfört uppdraget i samråd med MSB, Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Hallands, Västmanlands, Södermanlands och Skånes län, Lunds kommun samt Räddningstjänsten Syd. 

Läsanvisningar för rapporten

I huvudrapporten Översyn av beredskapszoner beskrivs hela uppdraget. Till huvudrapporten finns det också fem bilagor. I de två första bilagorna beskrivs beräkningsparametrar, spridnings- och dosberäkningar samt metoder för dataanalys i mer detalj. I bilagorna tre till fem beskrivs analysen för kärnkraftverken, bränslefabriken i Västerås och Clab i mer detalj. I dessa bilagor redovisas dessutom alla beräkningsresultat som använts i analyserna.