Andra mätningar av cesium-137 i kött från vilt

Förutom de mätningar av cesium-137 (137Cs) i älgkött som ingår i Strålsäkerhetsmyndighetens miljöövervakningsprogram har det gjorts mängder av mätningar på viltkött i Sverige. Data som har gjorts tillgängliga för myndigheten är samlade i en sökbar cesiumdatabas.

Vildsvin

När Tjernobylolyckan inträffade 1986 var antalet vildsvin i Sverige begränsat. Det förekom normalt inte vildsvin inom de områden där halterna av 137Cs i älg- och rådjurkött blev förhöjda på grund av Tjernobylolyckan. Dessutom jagades vildsvin endast i begränsad omfattning. Det har därför inte gjorts så många mätningar av hur mycket 137Cs som vildsvin innehåller i Sverige.

I och med att vildsvin börjar bli ett vanligt förekommande djur som jagas och äts även i områden med nedfall från Tjernobylolyckan finns det orsak att studera vilka halter som förekommer.

Under 2011/2012 genomfördes en pilotstudie där Strålsäkerhetsmyndigheten lät mäta halterna av 137Cs i 24 vildsvin. Under 2013/2014 följdes dessa mätningar upp med ytterligare mätningar så att totalt 168 vildsvinsprover blev mätta till och med 2014. De flesta djuren kommer från områden i norra och västra Uppland samt östra Västmanland.

Av de 168 mätta djuren hade 17 stycken (10 procent) halter över gränsvärdet för försäljning, 1 500 Bq/kg. Medelvärdet var knappt 600 Bq/kg och det högsta värdet var drygt 5 000 Bq/kg. Medelvärdet i kommuner mer drabbade av Tjernobylnedfall, och därmed högre halter i vildsvinskött, var knappt 1000 Bq/kg. Att döma av resultaten från dessa mätningar verkar halterna i genomsnitt vara högre än i älg från samma områden.

Under hösten 2017 har flera vildsvin från områden i norra uppland rapporterats ha halter av 137Cs som överstiger  10 000 Bq/kg. Av livsmedelsverkets kostråd framgår att man bör undvika att medvetet äta livsmedel med halter över 10 000 Bq/kg. Risken förknippad med att tidigare ändå ha ätit sådant kött är dock mycket låg.

Gränsvärdet för försäljning av viltkött, insjöfisk och svamp, 1 500 Bq/kg, är satt så att även den som varje år äter stora mängder (50 kg) av sådana födoslag maximalt ska kunna få en årlig stråldos på en millisievert. Den årliga genomsnittliga bakgrundsdosen (exklusive radon och medicinsk diagnostik) är cirka 1,3 millisievert.

Slutrapport för projektet: Radioaktivt cesium i vildsvin i Tjernobyldrabbade områden i Sverige

Rådjur

Variationen över ett år för 137Cs i rådjur är mycket stor. Halterna stiger kraftigt i augusti–oktober för att sedan minska igen under vinter-vår-sommar. Förklaringen till denna variation är födointaget, som på sensommaren och hösten till stor del består av svamp vilken har betydligt högre halter 137Cs än de födoämnen som dominerar resten av året. Halterna på hösten är också mycket högre än i älg från motsvarande områden. I Gävle kommun har medelhalten i rådjur i oktober varit tre till sju gånger högre än medelhalten i älg samma år.

Den långsiktiga utvecklingen efter Tjernobyl är också årstidsberoende. Halterna i de djur som provtagits i samband med vårjakt i maj månad minskade gradvis åren efter Tjernobylolyckan. Den effektiva halveringstiden till och med 1997 var 15 år. Halterna under oktober månad minskade däremot inte alls under motsvarande period. Detta förklaras av att halterna i svamp också verkar minska endast långsamt. I slutet av 1990-talet förändrades rådjurspopulationen i Gävle, troligen till stor del beroende på en växande lodjursstam. Antalet rådjur minskade och en mycket större andel lever nu i och kring tätorterna. Detta ledde också till förändrade födoval och medelhalten i rådjurspopulationen minskade plötsligt till en lägre nivå. Under åren som gått efter denna förändring (1999–2004) finns ingen statistisk signifikant minskning vare sig för djur provtagna i maj eller i oktober.

Halterna i rådjur från Gävle är fortfarande i många fall över försäljningsgränsvärdet på 1 500 Bq/kg färskvikt. Förmodligen kommer det fysikaliska sönderfallet, med halveringstiden 30 år, att vara den dominerande processen för den framtida utvecklingen av halter i rådjur.

Älg

Trots den stora variationen inom kommunerna vad gäller både deposition av 137Cs och halter i älgkött efter Tjernobylolyckan syns ett tydligt samband mellan kommunmedelvärden för markbeläggning av 137Cs och kommunmedelvärden för halterna i älgkött 1986–1989. Analysen bygger på data som samlats in av ett stort antal kommuner och jaktklubbar.