Regelverk avseende radioaktivt avfall

Strålsäkerhetsmyndigheten tar fram föreskrifter som talar om vilka regler och krav som gäller för olika typer av radioaktivt avfall. Enligt strålskyddslagen har den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning ansvar för att det uppkomna radioaktiva avfallet hanteras.

För visst radioaktivt avfall finns regler om producentansvar. Det innebär att den som bedriver verksamhet där det kan uppstå radioaktivt avfall kan lämna över ansvaret till den ansvarige producenten. Lämnas avfallet inte till en producent eller i de fall där något producentansvar inte gäller ligger alltid avfallsansvaret kvar hos verksamhetsutövaren.

I vissa fall uppstår radioaktivt avfall i en verksamhet, ibland också utan att den som är ansvariga för verksamheten är medveten om detta. Restavfall som slagg från gruvverksamhet, sandfilter eller motsvarande från vattenverk är i vissa fall så anrikade med naturliga radioaktiva ämnen att avfallet måste omhändertas som radioaktivt avfall.

Strålsäkerhetsmyndigheten samarbetar nära verksamheter som myndigheten vet eller tror ger upphov till radioaktivt avfall. Den som bedriver verksamhet med strålning har ett ansvar för strålskyddet inom verksamheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten kan även ställa ytterligare strålskyddsvillkor för specifika verksamheter.

Producenten är skyldig att ta emot avfallet

Producenter är skyldiga att ta emot produkter med radioaktiva ämnen som sålts före september 2007 under följande tre förutsättningar:

  1. Producenten ska kostnadsfritt ta emot uttjänta produkter endast om producenten samtidigt säljer motsvarande mängd nya produkter med radioaktiva ämnen.
  2. Producenten får ta ut den faktiska kostnaden för att ta emot en uttjänad produkt om ingen ny produkt av motsvarande mängd säljs.
  3. Producenten behöver bara ta emot uttjänta produkter i den omfattning som motsvarar den producentens marknadsandel av motsvarande sålda produkter.

Producenter ska kostnadsfritt ta hand om uttjänta produkter som har sålts senare än september 2007, om inte köparen redan vid köpet valde att själv ta ansvar för avfallet.

Hantering av övrigt icke kärntekniskt avfall

Radioaktivt avfall som inte berörs av producentansvar uppkommer vid användningen av öppna strålkällor inom exempelvis sjukvård, industri, forskning och utbildning. Många av de radioaktiva ämnen som används är så kortlivade att avfallet kan förvaras tills radioaktiviteten har sjunkit till en tillåten nivå. Myndigheten har föreskrivit att avfallet får skickas till förbränning eller släppas ut i avloppet när det har nått den tillåtna nivån. I dessa fall är det innehavaren som ansvarar för att ta hand om sitt avfall.

Strålsäkerhetsmyndighetens krav på slutförvaret

Strålsäkerhetsmyndigheten ställer höga krav på att ett slutförvar utformas på ett sätt som är strålsäkert för människor och miljö. Bland annat ska slutförvaret konstrueras så att de som skulle drabbas mest av ett eventuellt utsläpp utsätts för så lite strålning som möjligt.

Strålningsrisken per år får inte överstiga en hundradel av den risk en människa utsätts för från naturlig strålning i miljön, så kallad bakgrundsstrålning. Den årliga risken är baserad på internationella riktlinjer. Risken ligger i linje med andra länders krav på säkerhet vid slutförvaring av radioaktivt avfall. Vi ställer också krav på hur organisationen som tar fram och driver slutförvarsanläggningen ska se ut.