”Etablera svenskt kluster för kärnvapennedrustning”

Debattartikel av ställföreträdande Generaldirektör Fredrik Hassel och sekretariatschef Lars van Dassen, Strålsäkerhetsmyndigheten, i Svenska Dagbladet, 4 april 2019.

Oavsett om Sverige undertecknar kärnvapenförbudskonventionen eller ej behövs ett svenskt kluster för kärnvapennedrustning och icke-spridning. Då kan Sverige upprätthålla sin position inom nedrustningsområdet, skriver Fredrik Hassel och Lars van Dassen på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Sverige har en stor och betydelsefull tradition på icke-spridningsområdet. Från 1960-talet och framåt bar Sverige ledartröjan för länder utan egna kärnvapen i kampen för rustningskontroll och nedrustning. Den unika kombinationen av engagerade och kunniga politiker med stöd av forskare och tjänstemän med hög sakkompetens i de relevanta frågorna gjorde detta möjligt. Sverige kunde möta argument mot nedrustning med saklighet och expertis, vilket skapade respekt och inflytande. Även dagens politiker är dedikerade nedrustningsfrågan men den robusta svenska kunskapsbas som en gång fanns har successivt eroderats. I dag finns bara spillror kvar av det som ger tyngd åt de svenska argumenten.

På myndighetsnivå utgörs basen av två mindre expertgrupperingar hos oss på Strålsäkerhetsmyndigheten och på Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI). Inom akademin finns det viss verksamhet kvar, bland annat på Stockholms universitet, men i begränsad omfattning. Vi gör bedömningen att den sammanlagda volymen inom området idag är underkritisk, vilket riskerar att leda till att kunskapsbasen i Sverige för dessa frågor försvinner. Utan en reell kunskapsbas blir det allt svårare för Sverige att upprätthålla sin position inom nedrustningsområdet. Återväxten måste säkras och för att vända utvecklingen krävs att akademin får resurser och uppdrag inom relevanta områden, naturvetenskapliga så väl som statsvetenskapliga.

Vi föreslår att regeringen bygger vidare på de två kompetensbärare som finns på myndighetsnivå, det vill säga på Strålsäkerhetsmyndigheten och Totalförsvarets forskningsinstitut. Detta bör kombineras med en satsning inom Regeringskansliet för långsiktig kompetensuppbyggnad. Därutöver bör svensk industri bjudas in att delta med det kunnande och den innovationsförmåga som finns där.

Prioritera därefter arbetet med att bygga kunskap kring verifikation av kärnvapennedrustning.

Ett globalt system för att verifiera nedrustning av kärnvapen saknas i dag. Utan ett sådant verifikationssystem riskerar alla politiska ambitioner att grusas av en rad tekniska och metodmässiga problemkomplex som möter det land som verkligen bestämmer sig för att avveckla sitt kärnvapenprogram. Avsaknaden av fungerande verifikation kan, enligt vår uppfattning, fördröja eller omintetgöra en reell nedrustning om ett tillfälle uppstår då någon eller några kärnvapenmakter redovisar trovärdiga nedrustningsambitioner. Det är för sent att starta grundarbetet när dessa ambitioner uppstår. Har världen råd att missa ett så gyllene tillfälle? Arbete pågår inom flera samarbeten som Sverige deltar i och utvecklingen verkar lovande även om viktiga aktörer, som Kina och Ryssland, inte deltar i dagsläget.

En fråga som bromsat nedrustningsarbetet under lång tid är hur man ska hantera staters, som inte har kärnvapen, legitima rätt att delta i verifikationsarbetet inom ramen för en nedrustningsprocess. Tveksamheterna kan undanröjas och om det lyckas kan Sverige tillsammans med något/några andra länder, med samma utgångsläge som vi har, kunna etablera ett kunskapscenter kring verifikation av kärnvapennedrustning. En förmåga som kan få global betydelse om tillfälle ges.

I vårt remissvar tar vi endast kortfattat upp kärnvapenkonventionens paragrafer och vilken inverkan en svensk anslutning till konventionen skulle få eller ha. För oss är det emellertid en huvudpoäng att konventionens tillkomst i tid sammanfaller med att det finns ett flertal andra initiativ som var för sig och tillsammans skapar en ny dynamik i nedrustningsfrågan. Sverige spelar redan en betydande roll i dessa sammanhang, även om våra resurser är begränsade.

Genom en satsning likt den som beskrivs ovan skulle Sverige i praktisk handling kunna påverka de reella förutsättningarna för kärnvapennedrustning i en integrerad process med dagens kärnvapenstater. Därför bör regeringen tillsätta en utredning som analyserar och lägger fram mer genomarbetade förslag på hur ett svenskt kluster för kärnvapennedrustning skulle kunna etableras.

Fredrik Hassel, ställföreträdande Generaldirektör Strålsäkerhetsmyndigheten

Lars van Dassen, sekretariatschef Strålsäkerhetsmyndigheten