Strålsäkerhetsmyndigheten bekostar mätning av cesium-137 i vildsvinskött

Den som skjuter ett vildsvin i områden som drabbades av radioaktivt nedfall efter Tjernobylolyckan 1986 kan skicka in ett köttprov för att mäta halten av cesium-137. För att öka kunskapen om cesium-137 i vildsvinskött betalar Strålsäkerhetsmyndigheten laboratorieanalysen, under förutsättning att myndigheten får ta del av mätresultaten samt uppgifter om var och när djuret är skjutet.

När Tjernobylolyckan inträffade 1986 var vildsvinsstammen begränsad i Sverige. I de områden som fick ett stort nedfall var stammen i princip obefintlig. Därför har cesiumhalter i vildsvin inte studerats i så stor utsträckning i Sverige. Studier i övriga Europa visar dock att halterna av cesium-137 tenderar att vara ganska höga i vildsvin jämfört med andra viltslag och att halterna minskar långsamt.

– Det är rimligt att förvänta sig cesiumhalter som överstiger Livsmedelsverkets försäljningsgränsvärde när vildsvinen nu etablerar sig i områden med högre nedfall, säger Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten.

För att samla in information om fler vildsvin för att få ett bättre kunskapsunderlag om variationerna i cesiumhalter hos vildsvin har Strålsäkerhetsmyndigheten startat ett nytt projekt. Projektet innebär att myndigheten bekostar mätningar av cesium-137 av vildsvin som är skjutet i Södermanlands, Västmanlands, Uppsala, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands eller Västerbottens län.

– Vi vill ha information om var och när djuret skjutits för att kunna studera årstidsvariationer och variationen mellan olika år, mellan områden med olika högt cesiumnedfall och mellan områden med olika markanvändning. Vi vill dessutom veta ålder och kön på grisen för att kunna se skillnader mellan galtar, suggor och kultingar, säger Pål Andersson.

Myndigheten kommer att bekosta totalt 250 prover.

Ytterligare information: Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten, tel. 08-799 41 39, alternativt via myndighetens pressjour, tel. 08-799 40 20