Forskningsmiljöer inom strålsäkerheten underfinansierade

Samhällskritiska forskningsområden inom strålsäkerhet är i dag underfinansierade och utbildningar är hotade. Det konstaterar Strålsäkerhetsmyndigheten när uppdraget att utreda förutsättningarna att upprätthålla en nationell kompetens inom myndighetens ansvarsområde redovisas till regeringen.

Kärnkraftsbranschen och sjukvården, men också viss annan industri och ett antal myndigheter, har behov av strålsäkerhetskompetens. I december 2016 fick Strålsäkerhetsmyndigheten ett regeringsuppdrag om långsiktig kompetensförsörjning. I det ingick att utreda förutsättningarna för att upprätthålla en nationell kompetens inom myndighetens ansvarsområde, identifiera centrala aktörers förutsättningar att rekrytera personal samt identifiera forskningsfinansiärer och hitta sätt att samverka kring kommande satsningar.

I utredningen har Strålsäkerhetsmyndigheten identifierat en kärna av forskningsområden som behöver ökad finansiering för att säkerställa att det framöver finns en miniminivå av vetenskaplig expertis med inblick i de verksamheter med strålning som bedrivs i Sverige, och som kan utbilda studenter och personal till nyckelbefattningar i olika sektorer. Det handlar om kärnkraftteknik inklusive reaktorfysik, termohydraulik och kärndata, svåra haverier och kärnkemi, kärnämneskontroll och icke-spridning, strålningsbiologi, radioekologi samt strålskyddsdosimetri.

Det finns flera orsaker till underfinansieringen. Vissa strålsäkerhetskompetenser behövs främst vid större radiologiska olyckor och efterfrågas inte i någon större omfattning i arbetsgivarnas vardag.

– Finansieringen av sådan forskning tycks därför falla mellan stolarna, säger avdelningschef Anneli Hällgren. Kompetensen efterfrågas inte, forskarna får svårt att hitta finansiärer och studenter uppfattar därmed inte kunskapsområdet som attraktivt.

Ett annat problem är att även om samhället behöver den här forskningen, passar den inte in i de kriterier som de stora nationella forskningsfinansiärer utgår från när de bedömer vilken forskning som ska finansieras. Forskningsfinansiärerna bedömer forskningen inom strålsäkerhetsområdet som varken vetenskapligt intressant eller tillräckligt innovativ.

Att forskarna har svårt att hitta finansiärer för också med  sig att studenter därmed inte uppfattar kunskapsområdet som attraktivt, fastän kompetensen är samhällsviktig.

– Att studentunderlaget är vikande gör att även vissa utbildningar inom strålsäkerhetsområdet är hotade, säger Anneli Hällgren. Vi föreslår därför att regeringen ger Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att utreda vilka utbildningar som bör säkerställas och vilka lärosäten som ska ha i uppdrag att ge utbildningarna.

Strålsäkerhetsmyndigheten föreslår en rad åtgärder till regeringen för att stärka den nationella samverkan och den samordnade styrningen, för att öka forskningsfinansieringen till kritiska forskningsmiljöer och för att säkerställa vissa utbildningar. Det handlar om att:

  • ett kapitel i forskningspropositionen inrättas för strålsäkerhetsområdet
  • Strålsäkerhetsmyndigheten får i uppdrag att ta fram en nationell kompetensförsörjningsstrategi
  • Strålsäkerhetsmyndigheten och forskningsråden får i uppdrag att samverka kring fördelning av medel och gemensamma strategier
  • Strålsäkerhetsmyndighetens forskningsbudget tillförs ytterligare 24 miljoner kronor årligen för att stärka den kritiska kärnan av forskningsmiljöer
  • Strålsäkerhetsmyndigheten och forskningsråden får i uppdrag att samverka kring fördelning av medel och gemensamma strategier
  • Strålsäkerhetsmyndigheten får i uppdrag att utreda vilka utbildningar som behöver säkerställas och på vilka lärosäten.

Den 24 september lämnade Strålsäkerhetsmyndigheten sin rapport till regeringen.

Ytterligare information: Anneli Hällgren, avdelningschef, tel. 08-799 42 86, alternativt via myndighetens pressjour, tel. 08-799 40 20.