Så granskade myndigheten Ringhals ansökan att återstarta R2 efter bottenplåtsreparationer

Med anledning av uppmärksamhet i media beskriver Strålsäkerhetsmyndigheten här sin hantering och granskning kopplat till allvarliga skador på en bottenplåt i Ringhals 2:s reaktorinneslutning. Detta var under åren 2014-2016 ett mycket omfattande granskningsärende för Strålsäkerhetsmyndigheten. Myndigheten lade under två år stora resurser på att ställa krav på och granska underlag från Ringhals AB (RAB) som efter reparationer ansökt om tillstånd att återstarta reaktorn och driva den till utgången av 2019. I oktober 2016 beslutade myndigheten att RAB fick ta reaktorn i drift igen fram till dess att reaktorn permanent stängs ned 2019. Så länge bolaget lever upp till gällande lagstiftning och till myndighetens föreskrifter och villkor om bland annat fortlöpande kontroller och provningar av olika slag anser inte myndigheten att de skador som kan finnas kvar i bottenplåten äventyrar strålsäkerheten.

Reaktorinneslutningen är en viktig barriär för att i händelse av ett haveri förhindra att radioaktiva ämnen läcker ut till omgivningen. Den omsluter reaktortryckkärlet där kärnbränslet finns och består av en fem millimeter tjock tätplåt ingjuten i ett flera meter tjock lager av armerad betong. I reaktorinneslutningens bottendel finns även byggblock mellan tätplåten och betongen. För att skydda plåten mot korrosionsangrepp är utrymmet med byggblock fyllt med kalkvatten. Bottenplåten svetsas via de så kallade toroidplåtarna samman med tätplåtarna i inneslutningsväggen.

När Ringhals 2 stängdes av för revision 2014 genomförde Ringhals AB (RAB) ett tryckprov av reaktorinneslutningen. Sådana utförs minst vart tredje år för att upptäcka eventuella läckage av gas eller vatten. Vid provet 2014 upptäckte RAB ett läckage av kalkvatten genom reaktorinneslutningens bottenplåt. Efter en mer ingående felsökning konstaterade RAB att läckaget hade orsakats av en mekanisk skada som uppstod när toroidplåtarna byttes ut 2005.

I samband med reparationen upptäckte RAB att den ingjutna plåten var rostangripet vilket resulterat i ett antal utfrätta gropar. De upptäckte även en del genomgående hål. RAB påbörjade kontroll- och reparationsarbete. Av bottenplåtens totala yta på cirka 700 kvadratmeter frilades drygt 400 kvadratmeter genom att betong bilades bort. Bottenplåten undersöktes därefter i detalj. RAB avslutade friläggandet av bottenplåten när de ansåg att de identifierat en koppling mellan skadornas storlek och korrosionsorsaker vilket innebar att de bedömde att de inre delarna av bottenplåten var helt fria från skador djupare än tre millimeter. För den frilagda bottenplåten valde RAB därefter att reparera skador med ett större djup än tre millimeter, medan övrig plåt lämnades utan åtgärd. Våren 2015 återgjöts betongen.

I juli 2015 lämnade RAB en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att åter få ta Ringhals 2 i drift efter de vidtagna åtgärderna.

– I detta skede bedömde myndigheten att RAB:s säkerhetsredovisning inte var tillräcklig och att de inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till att de delar av plåten som inte hade undersökts kunde ha kvarvarande genomgående skador, säger Michael Knochenhauer, avdelningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten. Därför krävde myndigheten att RAB, innan reaktorn kunde tas i drift igen, skulle visa att eventuella hål som fanns kvar i bottenplåten inte skulle innebära någon oacceptabel risk för strålsäkerheten.

Mellan oktober 2015 och juli 2016 redovisade RAB kompletterande utredningar och analyser. Dessa omfattade bland annat en så kallad säkerhetsdemonstration, vilket innebär en stegvis genomgång och analys med pessimistiska antaganden av hela kedjan. Utifrån ett postulerat läckage genom bottenplåten identifierades möjliga läckagevägar och läckageareor, och därefter uppskattades möjliga läckagemängder ut genom inneslutningen. Även konsekvenserna om vattnet från inneslutningen skulle ta sig utanför inneslutningen analyserades. Resultaten har slutligen jämförts med de referensvärden som gäller för utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen. I analysen ingick även att genomföra känslighetsanalyser där ytterligare scenarier med avsevärt större antagna läckageareor prövades i teorin för att se om även dessa fall skulle resultera i acceptabla resultat.

– För Strålsäkerhetsmyndigheten innebar det här en mycket omfattande granskning under lång tid som involverade ett stort antal olika experter, bland annat inom områdena material, haveriförlopp och deterministiska och probabilistiska analyser, säger Michael Knochenhauer.

Efter genomförd granskning beslutade myndigheten den 14 oktober 2016 att RAB, med vissa villkor, åter fick ta Ringhals 2 i drift.

– Reparationer efter fel av det här slaget ska enligt myndighetens föreskrifter granskas av ett oberoende kontrollorgan som utfärdar intyg om att reparationerna överensstämmer med myndighetens föreskrifter. Eftersom det inte fanns något kontrollorgan som var fullt ut ackrediterat för den här typen av fel granskades reparationerna och tillhörande analyser av Strålsäkerhetsmyndigheten. Dispensen gällde hur kontrollen av reparationerna genomförts, inte återupptagandet av drift efter felet, säger Michael Knochenhauer. Detta innebär att RAB har tillstånd att driva reaktorn, inte dispens.

Beslutsvillkoren ställde krav på förnyade tryckprovningar av inneslutningen och analyser av toroidplåtarnas tålighet mot sådana belastningar som kan uppkomma vid svåra haverier. I RAB:s ansökan, och SSM:s beslut, begränsades drift av reaktorn fram till dess att den permanent ska stängas ned under 2019 enligt ägarnas tidigare beslut.

RAB uppfyllde villkoren som SSM ställt och Ringhals 2 togs åter i drift i november 2016.

Ytterligare kommentarer: Michael Knochenhauer, avdelningschef, tel. 08-799 41 30, alternativt via myndighetens pressjour, tel. 08-799 40 20.