Metodbeskrivning för radonmätning på arbetsplatser

Arbetsgivare är ansvariga för arbetsmiljön och i detta ansvar ingår att känna till radonhalten på arbetsplatser. Radonhalten på en arbetsplats bör mätas om ingen tidigare mätning finns eller om den senaste mätningen är mer än tio år gammal. Dessutom bör mätning utföras efter byggnadsåtgärder som kan påverka radonhalten. Åtgärder som kan påverka radonhalten är sådana som berör värme, ventilation och vatten eller som har föranlett håltagning i bottenplattan, källarväggar eller väggar i anslutning till ventilations- och hisschakt.

Radon på arbetsplatser regleras i strålskyddslagen (SFS 2018:396), strålskyddsförordningen (SFS 2018:506) samt i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om hygieniska gränsvärden (AFS 2018:1) för radonexponering.

För arbetsplatser med radonhalter över 200 becquerel per kubikmeter (Bq/m3 ) uttryckt som årsmedelvärde 1 kan även Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om radon på arbetsplatser (SSMFS 2018:10) bli tillämpliga. Till stöd för användning av föreskrifterna finns vägledningstext. Under vissa förutsättningar råder enligt dessa föreskrifter anmälningsplikt till Strålsäkerhetsmyndigheten. För ytterligare information om regelverk för radon på arbetsplatser, se bilaga 1.

Denna metodbeskrivning gäller för arbetsplatser inomhus. För färdigställda och inredda bergrum, berganläggningar, källarlokaler och liknande miljöer kan den också användas men särskild bedömning kan då behöva göras för att avgöra tillämpbarhet. Metodbeskrivningen gäller däremot inte för gruvor och underjordsanläggningar under utförande.