Även om anrikning av uran inte är strikt nödvändigt för att producera kärnvapen har alla kända kärnvapenprogram innehållit anrikning i någon form. Den utrustning som behövs för anrikning av uran är exportkontrollerad och den svenska lagstiftningen kräver tillstånd för export av all utrustning och teknik som är särskilt konstruerad eller iordningställd för anrikning av uran. Samtidigt har det vuxit fram en marknad för andra mer eller mindre isotopanrikade ämnen, till exempel för användning i elektronikindustrin eller för medicinska applikationer. Dessa ämnen kan anrikas med utrustning som helt eller delvis sammanfaller med den som används för anrikning av uran. Då exportkontrollen i sin striktaste tolkning bara gäller utrustning och teknik enbart för anrikning av uran skapar situationen en potentiell brist i skyddet mot spridning eftersom en proliferatör skulle kunna köpa en anlaägning eller komponenter under förespeglingen att dessa ska användas för anrikning av andra ämnen än uran.
