Höganrikat uran definieras som uran med en anrikning av 235U på minst 20 %. Att minska eller helt eliminera det civila användandet av hoöanrikat uran är ett viktigt led i internationellt icke-spridningsarbete. Till skillnad från plutonium är höganrikat uran inte en biprodukt utan framställs för ett specifikt ändamål. Detta innebär att om användandet av höganrikat uran kan minskas så minskar även skälen att framställa höganrikat uran. En stor del av allt höganrikat uran som tillverkats har använts i kärnvapenstaternas kärnladdningar, ubåtsreaktorer och militära reaktorer. En del används emellertid fortfarande i civila reaktorer, dels i reaktorer för forskningsändamål, dels i strålmål för framställning av medicinska isotoper.
