Det svenska centrifugprojektet initierades i en tid av optimism och framtidstro i kärnkrafts-branschen. Programmet inleddes trevande och utan direkt ledning men AB Atomenergi tog under det sena 1960-talet på sig ansvaret att leda och finansiera vad som på dess höjdpunkt var ett om-fattande program.
En analys av den, förvisso ofullständiga, dokumentation som finns tillgänglig visar att de flesta av de svårare tekniska och vetenskapliga problemen var lösta eller på väg att lösas, i alla fall teoretiskt.
Den ekonomiska motivationen för projektet försvann under 1970-talets första del och huvudelen av det aktiva forsknings- och utvecklingsarbetet avbröts 1974–1975. De två statliga aktörerna FOA och FFA har publicerat en stor mängd tekniska rapporter som i en möjlig framtida studie skulle kunna öka kunskapen om de tekniska aspekterna av det svenska programmet likväl som av centrifugteknologi i stort.
Det finns inget i materialet som på något sätt tyder på en koppling till det militära programmet som AB Atomenergi även hade varit delaktigt i utan centrifugprogrammet var strikt civilt med avsikten att kunna försörja svenska lättvattenreaktorer med bränsle. Inte heller tyder något på att man avsåg att anrika uran till sådana nivåer att det skulle vara användbart som vapenmaterial.