Metoden som SKB använder för att förutse seismisk risk för slutförvaret skiljer sig i två avseenden från gängse förfarande. För det första, förkastningsrörelser inom förvaret är beräknade utifrån numeriska bergmekaniska modeller i stället för genom en Probabilistisk riskanalys för förkastningsrörelse (PFDHA) som även rekommenderas av IAEA (2010). För det andra, uppskattningen av frekvensen för sådana rörelser baseras på långsiktiga töjningshastigheter eller från frekvens på seismisk aktivitet inom ett område med en radie på 650 km, i stället för att vara baserat på en seismisk zonering definierad i diskreta seismotektoniska provinser. Dessa två tillvägagångssätt som inte är standard-förfarande resulterar i att vissa aspekter av seismisk risk kan bli förbisedda eller undervärderade.
SKB medger att, under en glacial referenscykel på cirka 100000 år, kommer jordskalvsmekanismen att ändras under den pre-glaciala, glaciala och post-glaciala perioden. Men, för att förutse frekvens på olika magnituder på jordskalv inom en glacial referenscykel, använder SKB enbart data på nutida seismisk aktivitet, och anpassar dem inte för de lägre frekvenser som förutses under glacial period och högre frekvenser under post-glaciala perioder.