Bakgrund
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) granskar Svensk Kärnbränslehantering AB:s (SKB) ansökningar enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet om uppförande, innehav och drift av ett slutförvar för använt kärnbränsle och av en inkapslingsanläggning. Som en del i granskningen ger SSM forskare och konsulter uppdrag för att inhämta information i avgränsade frågor. I SSM:s Technical note-serie rapporteras resultaten från dessa uppdrag.
Projektets syfte
Före inkapslingen av det använda kärnbränslet ställs krav på att verifiera bränslets egenskaper i syfte att säkerställa att inget bränsle har förändrats eller avletts. Det antas idag att denna verifiering kommer att genomföras experimentellt med någon form av icke-förstörande mätutrustning i enlighet med de internationella åtaganden som Sverige har gentemot IAEA och under Euratomfördraget. I Sverige idag finns det ett flertal s.k. atypiska bränsleelement som består av bränslestavar med olika utbränning, kyltid och anrikning. Dessa atypiska element utgör en särskild utmaning att verifiera med de icke-förstörande mättekniker som finns under utveckling idag. Denna utredning syftar till att göra en inledande undersökning i hur verifiering av dessa objekt skulle kunna gå till genom att jämföra olika typer av icke-förstörande mätmetoder.
Författarnas sammanfattning
Det finns på Clab och kärnkraftverken ”magasin” som består av stavar som man av olika anledningar plockat ur olika bränsleelement. Stavarna har alltså samlats i ett tomt skelett och bildat ett nytt bränsleknippe. Det betyder att detta nya bränsle innehåller stavar med helt olika utbränning, kyltid, historik mm. Med tanke på UU:s expertis inom mättekniker för kärnämneskontroll har vi möjlighet att föreslå verifieringsmöjligheter för sådana magasin. Det rör inte bara kärnämneskontrollaspekten utan även verifiering av andra viktiga parametrar inför slutförvaret såsom resteffekt och kriticitet.