Denna rapport är en kort beskrivning av erfarenheterna av den s.k. svenska linjen på 50- och 60-talen för kärnkraftanvändning. Förutsättningarna för den svenska linjen och erfarenheter av densamma behandlas. Den ursprungligen tänkta användningen var som kraftvärmeverk för ett tiotal större tätorter i mellan- och syd Sverige samt för elproduk- tion. Kulvertkostnaderna krävde en närförläggning, denna förutsatte av säkerhetsskäl en bergrumsförläggning. En forskningsreaktor R1 uppfördes vid Kungliga Tekniska Högskolan som var i drift 1954-1970. Ågesta Kraftvärmeverk blev det enda fullskaliga kärnkraftverk som byggdes enligt den svenska linjen och var i drift 1963-1974. Ett stort kärnkraftverk, Marviken utanför Norrköping, kunde aldrig tas i drift pga. säkerhetsskäl trots att anläggningen var färdigbyggd.
Spridning av denna svenska linje uteblev. I stället för små kärnkraftanläggningar bygg- des fyra stora elproducerande anläggningar, vars förläggningsplatser bestämdes av andra skäl. Medan den svenska linjens fjärrvärmeinriktning krävde närhet till brukaren kunde ett stort elproducerande kärnkraftverk placeras långt borta från avnämarna. Säkerhetsskäl gynnade glesbefolkade områden, transporter av radioaktivt material skedde lämpligen med fartyg, stora kylvattenbehov förutsatte också kustnära förläggning. Arbetsmarknadsskäl har även varit viktiga vid valet av förläggningsplatser.