Snabba termohydrauliska transienta förlopp, t.ex. vattenslag på grund av momentant rörbrott eller ventilstängning, leder till strukturbelastningar som är högfrekventa i sin natur. För dessa laster finns inga enkla analyskriterier att tillgå för att påvisa fullständigheten i den beräknade spänningsresponsen i röret. De mest väsentliga orsakerna till detta är den högfrekventa naturen av dessa förlopp och det specifika rums- och tidsberoendet av trycket som verkar på röret, kopplad till vågutbredningsförmågan i det inneslutna mediet.
Frågor som är vanligt förekommande vid spänningsanalys av rörsystem utsatta för sådana laster rör de krav som behöver ställas på elementindelning och tidsteg samt de kriterier som måste vara uppfyllda vid datareduktion av laster från den termohydrauliska analysen innan de förs över till den strukturdynamiska analysen. De rörberäkningar som idag utförs inom svensk kärnkraft baseras primärt på den s.k. tvåstegsmetoden, d.v.s. okopplade beräkningar, där strukturresponsen beräknas med modal superposition