Vid brottmekaniska analyser studeras i huvudsak haverimekanismerna sprött brott och plastisk kollaps samt kombinationen av dessa. Den styrande mekanismen bestäms av komponentens materialegenskaper, styrande belastning och defektens geometri. Proceduren enligt SKI-rapport 99:49 är idag en av de mest använda metoderna vid brottmekaniska analyser. Proceduren som baseras på den s.k. R6-metoden innehåller även ett deterministiskt säkerhetsvärderingssystem för att erhålla säkerhetsmarginaler mot sprött brott och plastisk kollaps som de man finner i ASME XI och ASME III.
I systemet jämställs initiering av spricktillväxt med instabilt brott. Detta antagande har nu under en längre tid ansetts vara alltför konservativt när det gäller material med segt beteende. Frågan kring möjligheten att tillgodoräkna sig ett visst mått av stabil spricktillväxt har aktualiserat sig i samband med behandling av vissa tillståndsärenden.