Sammanfattning
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har vid uppföljning av de störningar som skett i kärnkraftanläggningar, både nationellt och internationellt, initierat ett arbete kallat Degraderad kraftförsörjning. Ett mål med arbetet är att ta ett helhetsgrepp om ämnet och möjliggöra att i en regelstyrd miljö kunna tillgodogöra sig erfarenheter från de störningar som inträffat. Detta kan förhoppningsvis utgöra en god grund för nödvändiga förbättringar i anläggningarnas elkraftförsörjning. I samband med införande av Oberoende härdkylning och arbetet med Degraderad kraftförsörjning har det till exempel blivit kännbart att en samlad kunskap saknas om varför svenska reaktorers förmåga till härd- och resteffektkylning har fått den utformning som är aktuell idag. En snabb överblick av Sveriges kärnkraftreaktorer gör det uppenbart att de finns en avsevärd teknisk utveckling av kraftförsörjningens utformning. Det tydligaste exemplet detta är O1:s hjälpkondensor till F3 och O3 som är starkt elberoende för upprätthållandet av härd och resteffektkylning.
SSM anser att det är värdefullt att dokumentera varför (know-why) dessa val gjordes under konstruktionen av anläggningarna. Kunskapen om hur dessa system fungerar finns dokumenterad och bevarad, men det är tunt med information om vilka förutsättningar som låg till grund för utvecklingen av kärnkraftanläggningars kraftförsörjning. Förståelsen och kunskapen om vilka förutsättningar som reaktorerna konstruerades för är av stor vikt för att kunna förstå vilken säkerhetspåverkan som anläggningarna utsätts för när omgivningen och tekniken förändras över tid. Om en ökad förståelse kan uppnås ger det bättre förutsättningar att på ett mer vederhäftigt sätt identifiera tekniska områden och åtgärder där säkerheten kan förbättras.
Utredningsrapporten går översiktligt igenom vilka typer av kraftförsörjningsprinciper som de svenska kokvattenreaktorerna konstruerades utifrån och går sedan vidare och redogör varför vissa typer av konstruktioner lades till eller togs bort i samband med utvecklingen av anläggningarna. I slutet av rapporten diskuteras vilka andra intressenter och faktorer som påverkade utformningen av anläggningarna. Utredningens innehåll baseras på vittnesmål från ingenjörer som var med och hade ett avgörande inflytande på utvecklingen av svenska kärnkraftanläggningar.
Den rekommendation som arbetsgruppen ger till läsaren av denna rapport är följande: det är inte elkraften som kraftförsörjningsprincip som bör belysas. Begränsningar som andra typer av kraftförsörjning har är inte heller optimalt för att utföra kraftförsörjningsfunktionen i en kärnkraftanläggning. Att byta ut elkraft mot någon annan kraftförsörjningsprincip kan ge andra begränsningar som inte gynnar den övergripande reaktorsäkerheten. Det som bör belysas är hur elkraftsystemen konstrueras och används. Detta bör vara fokus för kommande arbeten som myndigheten kommer bedriva inom området.
Att återgå till det som en gång har varit är och förblir en omöjlighet, det är inte heller en önskan. Men en medvetenhet och en förståelse för historien ger en insikt och vägledning om vad som idag behöver göras för att åstadkomma en förändring till det bättre och vilka nya utmaningar som behöver beaktas.